Månad: april 2015

Efterklokhetens kranka blekhet

Jag har nu tittat på Dokument inifrån ” Vad hände med försvaret?” och skulle kunna skriva om hur intelligent det är att satsa på ett ”Nätverksbaserat försvar” när det bara finns på försäljarnas PowerPoint och resursstarka länder som USA och Israel inte hade tagit fram någon mogen teknik ännu och att det knappast hade blivit ett Svenskt industriprojekt med tillhörande industripolitiskt stöd.

Eller om den ”Strategiska Timeouten” där arkitekterna förutsatte att Politikerna skulle öppna penningsäcken i en framtid där man inte ens kunde säga vilka partier som skulle sitta i regeringsställning då. Formellt stämmer det kanske att det är Politikernas fel att man efter Timeouten inte sköt till pengar, men……….

Jag kommer att istället att hålla mig till nerdragningarna.

Vi hade i slutet på 70 talet ca 30 Armebrigader, huvuddelen utrustade med ”gammal” matriel och inte motoriserade. När vi ”Lyfte” Infanteribrigaderna från 20st IB66 med traktor och cykel så räckte inte pengarna till alla, utan det blev 10 st IB77 där pengarna inte ens kunde ge varje kompani sina egna TGB20. Då man av organisationspolitiska skäl behöll omoderna förband hade många förband gammal utrustning och vissa förråd var tömda då utrustningen användes i fredsutbildningen och slets ut där.

Soldater som hade gjort Värnplikt med M90 och AK5, kunde i mob-förråden ha M/59, AK4 och ryggsäck m/39 vilket skulle ha gett en del problem vid en mobilisering. Det var nödvändigt att rensa ut i förråden och göra sig av med gammal utrustning, men när jag runt 2004 såg att man sålde oanvända M/90 persedlar, bl.a. Handskar på Ö/B så insåg jag att något var riktigt fel.

För den som inte känner till så ska jag förklara lite förenklat (ja det finns en massa undantag)

Ett fredsregemente ansvarade för en ”krigs” Brigad med 4 st skyttebataljoner och stödförband och utbildade ca en halv skyttebataljon årligen och t.ex. Artilleribataljonen utbildades vid ett artilleriregemente. Fredsregementet lånade varje år Bilar, tält och annan utrustning för att använda i utbildningen, dvs. vid en mobilisering skulle allt samlas ihop och köra tillbaka till förråden, ofta användes samma materiel många år i rad i fredsutbildningen och slets ut. Dessutom förutsatte en mobilisering att man tillförde förbanden Civila lastbilar och personbilar då det inte fanns militära fordon nog. Inför varje Repövning gick man då igenom förråden och fyllde upp dom förband som skulle inkallas, lånade in lastbilar och hyrde personbilar, något som ibland gav en falsk bild av verkligheten. Jag tror dock att huvuddelen av våra förband hade kunnat mobilisera i krig, men hade dom varit kompletta och kunnat verka som det var tänkt i rätt tid? Det är jag inte så säker på.

Vid nerdragningen skulle man givetvis göra sig av med gammal utrustning. Man skulle även ha tillsett att varje utbildningsregemente haft utrustning för t.ex. 6 skyttebataljoner, dvs. 4 bataljoner i mobiliseringsförråd, 1 bataljon på regementet för att använda i fredsutbildningen och en bataljon ”på hyllan” för att kunna ersätta utrustning som skadas eller förstörs. Och dessutom hade man kunnat ge förbanden fler lastbilar, bandvagnar mm och sluppit vara beroende av civila fordon vilket skulle innebära att man kunde kalla in förband utan att behöva belasta samhället, vilket skulle ha gjort det lättare för politikerna att höja beredskapen vid behov.

Förutom matrielfrågan så gjorde man ett misstag att man behöll befintliga strukturer i Brigaderna, t.ex. våra brigader hade en Haubits bataljon med 12 Haubitsar, i utlandet hade det varit en bataljon med 18 Pjäser eller kanske 2 bataljoner med 24 Pjäser

Nerdragningarna hade varit bra tillfälle att öka slagstyrkan i våra förband genom att öka antalet, pjäser, robotar mm och på det sättet öka eldkraften i varje brigad och kompensera för att vi har färre förband

Brig

Annonser

Svensk anskaffning av Tomahawk BGM-109?

I ett blogginlägg föreslår Wiseman att man ska anskaffa Tomahawk till dom Svenska ubåtarna så att vi ska ha en andraslagsförmåga. Ubåtarna skulle då baseras i Bottenhavet. Visst finns det fördelar men men även nackdelar.

Vi kommer att binda upp vår Ubåtsförmåga till att passivt ligga i i ett läge där dom varken kan hota ytfartyg eller ubåtar eller bedriva underrättelseinhämtning i området t.ex. Syd Gotland. Då vi kommer vi att behöva ca 5 ubåtar för att klara rotation, underhåll mm, för att ständigt ha en på plats. Ubåtar som inte har hunnit lämna kaj kommer att vara högprioriterade mål om dom bär Kryssningsrobotar som man kommer att försöka sänka i inledningen av en konflikt med direkta angrepp, eller minor i lederna och med ubåtar som lurar i vassen. Jag är medveten om att ubåtarna redan är prioriterade mål idag, men skillnaden är att man idag kan låta ubåtarna löpa ut och in när man vill, och inte utifrån att man ska ha en ubåt på station hela tiden.

Vi kommer då att använda en ubåt som kostar ca 4 Miljarder för att bära ca 8 missiler  som dessutom inte kan agera självständigt, utan kommer att behöva få en eldorder och ev uppdaterade mållägen innan man kan verka. Det är dessutom en himmelsvid skillnad mellan att beordra missilattacker mot mål på det Ryska fastlandet och t.ex. ge en order som innebär att sänka Ryska fartyg på Svenskt vatten. Jämför det med en Ohio Klass som har 144 missiler!

Ska man anskaffa något till våra ubåtar är det sub Harpoon som ger en helt annan förmåga när det gäller fartygsbekämpning.

Club-K

Vad är då alternativet? Jag föreslår att man tittar på det Ryska Club-K systemet där man döljer missilerna i standardcontainers, en variant på detta var SS-24 Scalpel från 80talet som doldes i järnvägsvagnar och utnyttjade faktumet att man snabbt kunde förflytta dom och det var svårt att skilja dom från normala godsvagnar.

Skulle vi anskaffa fem system med 8 Tomahawk missiler  klara för avfyring och ytterligare fem system som är skenmål och dessutom utnyttja dom bergrum vi har som parkeringsplatser skulle vi få ett system för andraslagsförmåga till en bråkdel av kostnaden för att bära dom på ubåtar.

Dom bergrum jag talar om är berghangarerna på:

  1. F 16 Uppsala
  2. F 13 Norrköping (fd)
  3. F 9 Säve (fd)
  4. F 18 Tullinge (fd)
  5. F8 Barkarby (fd)

Exakt status på dom 2 sista har jag inte men förutom dessa finns det andra bergrum som kan nyttjas t.ex. fd Fällfors flygbas. Tanken jag har är att man ständigt flyttar systemen, t.ex. kan fem system stå i berghangar och fem system finnas på andra platser i landet så att FI inte vet exakt om ett system är ett skenmål eller ett skarp system och var det finns, det blir även extremt svårt att spåra om man har civilmålade containers och lastbilar som rör sig på motorvägar med annan fjärrtrafik. Systemen kommer inte heller att bli så personalkrävande då jag inte förutsätter egen gruppering i skogen under längre tid utan att man snyltar på andra förband.

Klub-K

Man kan diskutera om man ska placera sådana här ”mål” i närheten av bebyggelse, men för vår tilltänkta motståndare är alla militära enheter potentiella kärnvapenmål, jfr med Ryska Påsken och FRA på Lovön.