Armen

Militär närvaro i ”Milo NN”

Tittar man på placering av militära förband så har i princip området mellan Uppsala och Arvidsjaur, en sträcka på ca 65 mil lämnats tom på utbildningsförband, givetvis finns hemvärnsförband och utbildningsgrupper inom det området och det genomförs olika hemvärnsutbildningar. Men området från Östersund och österut har ökat i betydelse då ett större mobiliseringsförråd för Amerikanska förband ligger på andra siden gränsen.

Även om unga från dessa områden söker sig till försvaret så finns det ett antal som inte kan tänka sig att göra värnplikt och eventuellt påbörja en militär karriär i en annan del av landet. Om man inte redan har rekryteringsproblem till Hemvärnet så kommer man att få det på sikt när soldater utbildade förr, faller för åldersstrecket. Läser man Personalförsörjningsutredningens rapport, En robust personalförsörjning av det militära försvaret (SOU 2016:63) så visar den på behovet att utöka antalet utbildade soldater för att säkra tillgången på anställt befäl och soldater i framtiden.

Att bygga upp ett nytt Regemente på en ort tar tid, att bygga kaserner, anlägga skjutbanor går relativt fort, med undantag för miljöprövningar. Det som tar tid är att rekrytera 150 – 200 Befäl, det tar åratal innan man blir självförsörjande

Lösningen är att börja i liten skala med att utbilda ett kompani, och utnyttja befintlig infrastruktur på t.ex. skjutfält och gärna tillföra moderna baracker för förläggning, vård och utbildning. Personalförsörjningsutredningen föreslår att man ska börja utbilda moderna lokalförsvarsförband och det är en lämplig förbandstyp då tex stridsfordon knappast ingår. Ska man bygga upp en större verksamhet på sikt krävs det att det blivande förbandet inte ligger för lång bort från ära och redighet, någon form av social infrastruktur måste finnas nära, som affärer, Caféer, skolor mm.

4 R

Plutonsbaracker på Väddö från tidigt 80tal

Vi har ett exempel som är Villingsbergs skjutfält som ligger nära Karlskoga och Örebro, platsen är väl inte direkt känt för sitt stora nöjesutbud men det är nära till stadens ljus.

Villingsberg har kapacitet att förlägga upp till ca 350 Soldater och utbildning av Hemvärn sker där, man har flyttat dit tjänster från Örebro och satt upp Arboga Utbildningsskvadron från K3 förra året
Det är en plats där jag tror vi kommer att få se ett nyuppsatt förband i framtiden, frågan är om det blir ett nytt A2?

Nästa är kommer 240 blivande Hemvärnare att utbildas i Kiruna, Östersund, Härnösand och Umeå. Härnösand har kapacitet att ta ca 100 soldater och fördelen att ha både ett närövningsfält och 20 minuter bort ett skjutfält (Skärsviken). En stor fråga är möjligheterna att på sikt växa på det gamla regementsområdet men man har en positivt inställd politisk ledning så ingenting är omöjligt och både flygplats och tågförbindelser

Skärsviken

I Östersund har man Fältjägargruppen som är placerad på fd F4 Frösön och tillgång till Dagsådalens skjutfält och utbildar ett mindre antal Hemvärnssoldater varje år. Frågan är om fd F4 är lämpligt att växa i då det ligger bredvid Flygplatsen eller om man behöver bygga nytt vid Dagsådalen och aktivera Grytans skjutfält igen ? Fördelarna Med Östersund är relativt goda kommunikationer och närheten till Åre

Dagsådalen skjutfält

Sollefteå har ingen permanent militär närvaro längre men Tjärnmyrans övningfält finns kvar och kan användas, mig veterligen är staden och länet intresserade att få dit militära arbetsplatser igen och en lämplig väg vore att börja bygga upp infrastrukturen vid fältet med nya förläggningsbaracker lektionssalar mm för upp till 150 soldater och befäl så man kan använda platsen som repövningsläger och ha kurser där. Kommun lär nog vara villiga att ta en del kostnader som anslutning av lägret till Vatten och avlopp mm

Tjärnmyrens skjutfält.JPG

Jag är av den åsikten att man ska satsa på alla orterna men ha olika slutmål. Huvudmålet tycker jag är att man ska sätta upp en Brigad till. Om Östersund eller Sollefteå är lämpligast för att utbilda Mekbataljoner och bli Brigadcentrum är en fråga om lämpligaste skjutfält och utbildningsbetingelser

Om en ort blir Brigadcentrum så kan man på sikt låta dom andra bli centrum för funktionsförband, i Norra Sverige saknas utbildningsförband för t.ex. Träng, Ingenjör och Luftvärn, man skulle kunna tänka sig att under en 10års period utveckla orterna till:

  • Östersund – Brigadstab och Mekbataljon(er)
  • Sollefteå – Träng och/eller Ingenjörbataljon
  • Härnösand – Luftvärnsbataljon – Brig Lv

 

Jag har tidigare gjort två inlägg som delvis berör frågan:

Nya Regementen

Placering Nya utbildningsförband

Länkar:

http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2016/10/10/blir-ett-miniregemente

http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2017/04/27/kan-bli-ett-regemente

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/varnpliktiga-utbildas-i-harnosand

http://www.allehanda.se/vasternorrland/harnosand/harnosand-beredd-att-utbilda-varnpliktiga-vi-har-kapacitet-att-ta-emot-100-soldater

https://www.allehanda.se/logga-in/varnplikt-oppnar-for-nya-regementen-landshovdingen-undersoker-skjutfalt-i-solleftea-och-harnosand

https://www.harnosand.se/download/18.67af52d2146650cd87c48bdd/1401970023342/Forsvarsmaktens-intressen-och-riksintressen-for-totalforsva.pdf

Annonser

MIM-104 Patriot – Wisła

Polen förhandlar om köp av MIM-104 Patriot, man planerar att köpa 16 eldenheter men för att spara pengar kommer varje eldenhet bara att ha 3 ramper. Varje avfyringsramp har 12 robotar vilket ger ett behov på ca 1000 Luftvärnsrobotar om man räknar med omladdningar och reserver. Skulle man då välja PAC-3 MSE Så skulle kostnaden landa på runt $5 Miljarder för Robotarna. Jämför det med maxbudgeten på $7,59 Miljarder för hela inköpet

Dom flesta användarna av systemen har en mix av äldre robotar t.ex. typ PAC2 GEM-T och PAC-3 MSE där man använder den mer kapabla och 10 gånger dyrare roboten till högvärdiga mål. Polen har som första kund beslutat att inte ha PAC2 GEM-T i köpet då den är större och färre robotar ryms på varje ramp

För att ändå ha priset på en rimlig nivå erbjuder Raytheon tillsammans med Rafael att sälja SkyCeptor som är en NATO anpassad Stunner som ingår i det Israeliska Luftvärnssystemet ”David’s Sling” Enligt uppgift ska SkyCeptor kosta $1 Miljon styck och kunna verka mot ballistiska missiler på ett avstånd på mellan 40 till 300km

Polen förhandlar om att en stor del av tillverkningen av SkyCeptor missilen ska ske lokalt. Då anpassningen inte är klar kommer troligen dom första batterierna att levereras med PAC-3 MSE

Den variant som erbjuds är den nya ASEA radarn med GaN teknologi och 360graders täckning samt systemets mjukvara på release 8

Patriot_New

Det här gör att tidigare uppgifter att prisskillnaden mellan Patriot och Aster inte längre skulle bli så stor då Patriot för två bataljoner skulle kosta 22,5 miljarder kr och Aster-30 13 miljarder enligt tidigare uppgifter

2012 Begärde Qatar att få köpa 2012 11 Eldenheter och 44 Ramper med 246 GEM-Ts och 768 standard PAC-3s. Det blev ett köp av 9 Eldenheter och ett okänt antal missiler för $2.4 Miljarder vilket ungefär motsvarar dom svenska prisuppgifterna på 22,5 miljarder kr

Rumänien har begärt att få köpa 7 Eldenheter och 28 Ramper med 56 GEM-Ts och 168 PAC-3 MSE för $3.9 Miljarder, det köpet ska finansieras via FMS krediter och inkluderar fordon, reservdelar, utbildning och support

Själv skulle jag kunna tänka mig en mix av 3 bataljoner Patriot  och 2 NASAMS system för att skydda förbanden på Gotland och i Norrland. Den blå ringen på bilden motsvarar NASAMS med AMRAAM-ER

Patriot sydSverige

Jag bifogar även en bild som visar det polska inköpet

MIM-104 Patriot

MIM-104 Patriot

http://www.janes.com/article/63590/mspo-2016-raytheon-announces-skyceptor-project-with-polish-industry

http://www.defensenews.com/articles/poland-air-defense-the-search-for-the-right-missile-mix

https://krigsmakten.wordpress.com/2014/08/17/luftvarn-patriot-eller/

Kavalleribataljon – Beväpning

Huvuddelen av den motoriserade bataljonen kommer att strida avsuttet och deras fordon är i princip bara beväpnade för självförsvar och faller in i gruppen ”Armoured Personnel Carrier” (APC). För att genomföra Kavalleristrid behöver vi däremot ett antal fordon som är tyngre beväpnade både i Bataljons och Skvadrons ram för att lösa stridsspaning och ge lite tyngd vid sammanstöt med FI. Sådana fordon kan man benämna på olika sätt (Understöd, spaning) men jag väljer att kalla dom ”spaningsversion” och ”infanteriversion”

Tar vi och tittar på att uppbeväpna Ptgb360 så finns det ett antal områden, Förutom typ av torn och kanon så har vi skyddsnivå och C4ISR som viktiga punkter, och ev tilläggsbeväpning som PvRb.

Det finns en uppsjö av olika tornlösningar till stridsfordon:

  • Enmans
  • Tvåmans
  • Fjärrstyrd vapenstation
  • Fjärrstyrda tornlösningar
  • Med eller utan PvRB

Infanteriversionen har i dag en fjärrstyrd vapenstation 01 med en Tung Ksp som kan utrustas med andra vapen som Granatspruta, dock inte samtidigt. I en framtida Remo skulle man kunna tänka sig att man byter ut Vapenstation 01 mot en större variant som kan ta två vapen samtidigt t.ex. Tung KSP/Granatspruta. Eller att man gör som US Army som byter ut vapenstationer mot Kongsberg’s MCT30 som är en fjärrstyrd tornlösning då skvadronerna som nu har Strykers med 105mm kanon som understöd, kommer att bli av med dessa. Dom kommer nu att finnas i färre antal och på högre nivå och därför behöver man tyngre beväpning på plutonsnivå.

kongsberg-protector

Strykerbrigaderna som var mycket omdebatterade när dom kom är motoriserat Infanteri som man ville ge rörlighet, skydd och trots bepansring, möjlighet att deployera fortare än dom tunga förbanden med stridsvagn. Där ingick i Skvadrons ram, 105mm, Granatkastare och ett dedicerat eldledningsfordon. Man såg med andra ord ett behov av direktunderstöd för Infanteriet, jämför med IKV91 i våra infanteribrigader.

För Infanteriversionen skulle en fjärrstyrd tornlösning vara optimal då den inte tar plats i stridsutrymmet, men trots det åtkomlig underifrån för omladdning och underhåll men en grövre pjäs lär kräva mer plats för reservammunition

För spaningsversionen skulle jag personligen välja ett normalt 2 mans torn och acceptera att färre soldater kan medföras, som jag ser det räcker ett minimum av 3+3 (3+4) så att man får bättre uthållighet och fortfarande kan ha närskydd och utföra närspaning till fots utan att sänka stridsberedskapen i vagnen, . Vi bör gärna välja ett torn som redan är i bruk för att förhoppningsvis kunna göra samköp och kunna nyttja underhållskedjor

rosomak-patgb

Torn och kanon är relativt billigt, utan det är elektronik och optronik som är kostnadsdrivande. Dvs IR sikten, datoriserad eldledning och måldataöverföring mm, det som är absolut viktigast för ett relativt svagt förband ska kunna hävda sig mot en starkare fiende. Det kan man hänföra till begreppet C4ISR (command, control, communications, computers, intelligence, surveillance and reconnaissance) Att djupdyka I detta skulle kräva ett eget blogginlägg

Den billigaste varianten vore att ta torn från CV9040 om torndiametern och vikten inte är för stor. Det borde gå då man erbjuder AMV med torn från CV9035 och fördelarna är att vi har tornen, reservdelar, utbildnings mtrl och redan utbildad personal

Ett dyrare alternativ är Oto Melara Hitfist-30P som Polen använder på sin AMV variant KTO Rosomak, dom har köpt ca 350 st och ett antal av dom har utrustats med PvRb Spike. Fördelarna är att systemet är utprovat och det finns samordningsfördelar med Polen

Jag skulle kunna räkna upp ett antal alternativ till men jag har ett förslag som skulle kunna vara lösbart inom ram och redan detta år! Vi skulle kunna leasa ett par Rosomak och utvärdera konceptet samt skicka befäl både till Polen ev USA för deltagande/observation vid övningar med förbandstypen. På det sättet kan vi skaffa ett underlag för framtida beslut.

rosomak-spike-patgb

Kavalleristrid vs Infanteristrid

Efter ett blogginlägg från @hrflax om dom motoriserade bataljonerna med Patgb360 uppstod en Twitterdebatt om taktik och beväpning där bataljonen i Stockholm betonade den traditionella infanteritaktiken och såg fordonet som ett rent transportmedel och jag och tydligen personal i Revinge, såg ett behov av utökad beväpning.

Jag har ingen emot Infanteristrid utan ser det som en grund för mycket, jag vill inte heller påstå att jag sitter inne med hela sanningen utan hoppas att vi granskar gamla sanningar och tar debatten framåt

Inlägget från Kungsängen betonar

  • Snabb transport mot Fi
  • Avsutten strid
  • Mineringar (Fältarbeten)
  • Fördröjningsstrid
  • Strid i svår terräng t.ex. tät skog eller bebyggelse
  • Anfall bara mot oförsvarad eller lätt försvarad terräng

Personligen anser jag att Patgb 360 är lite overkill för dessa uppgifter utan ett enklare/billigare skyddat fordon skulle räcka (teoretiskt KP-Bil) Man kan diskutera fordonstyper men Bandvagn 410 kunde vara ett alternativ, om man vill fortsätta traditionen från Infanteribrigaderna

Vi har få bataljoner och en relativt stor yta att täcka. Att då ha ett snabbrörligt förband som måste välja en plats som är lämplig för infanteriets försvarsstrid, ligger tillräckligt långt bort från den framryckande fienden för att ge tid till förberedelser och dessutom löpa risken att vara ensam bataljon som i princip bara kan fördröja längs en huvudväg. Att man dessutom ha ett beroende av bra underrättelser för att inte hamna i direkt strid med bättre beväpnade förband, låter för mig  som ett visst underutnyttjande.

Kavalleristrid är för mig inte ren jägarstrid även om det finns paralleller, utan är dom klassiska uppgifterna för lätt kavalleri

  • Stridspaning
  • Flankskydd
  • Arriärstrid
  • Förföljning
  • Strid på djupet

Sett ur det perspektivet är Patgb 360 för lätt beväpnat med bara en vapenstation med 12.7mm TKsp, utan åtminstone delar av förbandet behöver någon form av tornlösning med Pvrb och Akan för att kunna överleva och ordnat dra sig ur en sammanstöt med Fiendens förband, med t.ex. BMD. Detta utesluter inte att förbandet även genomför det jag betecknar som infanteristrid som fortfarande kommer att vara huvudstridsmetod i anfall och försvar. Men möjligheten till direktverkande understöd ger bataljonen en större mångsidighet och bättre möjligheter att störa luftlandsättningar eller mindre landstigningar och stödja brigads anfall.

I tex Danmark valde man att anskaffa 2st m113 med 25mm Akan per pansrat Skyttekompani för att man ville ge kompanierna bättre möjlighet att verka mot WP helikoptrar och pansarskyttefordon.

Jag ser fram emot en diskussion om man bör välja en sådan lösning med 2 IFV per kompani eller att ett kompani per Bataljon utrustas med uppbeväpnade Patgb av den klass man ofta benämner ”combat reconnaissance vehicle”. Det kan även vara så att vi ska ha samma Basfordon i våra 2 bataljoner men med olika beväpningsalternativ och taktik?

Armens avsikt är att utveckla förbandet genom att tillföra förmågor och materiel, om det blir så är avhängigt finansieringen men i ARMÉNS UTVECKLINGSPLAN (AUP) 2014 – 2023 hittar vi följande passusar

”Studera möjligheter att förbättra luftvärnsförmågan för bataljoner som idag saknar dedikerat luftvärn (vapen som ej har luftförsvar som huvuduppgift). Bl.a. beväpning på Patgb 360”

”Eventuella studier om tyngre beväpning för Patgb 360 föreslås kravställa förmåga att bekämpa luftmål”

”Bataljonsartilleriet vid de mekaniserade bataljonerna och den motoriserade bataljonen föreslås utvecklas mot 12 cm grk.  Dessa bör vara monterade på splitterskyddat fordon med motsvarande rörlighet och skydd som stridsfordon90 och pansarterrängbil 360”

”Beslut föreligger att inte modifiera och anpassa RBS 55 systemet för motoriserad och lätt skyttebataljon. Därför föreslås att återläggande alternativt annan lösning för pansarvärnsförmågan studeras och att både behov för manöverbataljoner och jägarbataljon med flera beaktas”

”Förslag på åtgärder utöver ovanstående förslag är att bataljonsluftvärn anskaffas, alternativt tillförs genom omfördelning till motoriserad skyttebataljon och lätt skyttebataljon samt eventuellt andra bataljoner. Därutöver föreslås anpassat stridsbrosystem anskaffas till motoriserad skyttebataljon.”

På önskelistan skulle jag förutom tyngre beväpning även sätta anskaffning av något liknande  Volcano mine system 

”Världens farligaste däggdjur” förutsätter verktyg som kunskap och beväpning. Utan det är vi i många fall bara ett bytesdjur

Officersprogrammet

Om akademiseringen finns det många åsikter. Jag undrar dock om förespråkarna inser att dom teoretiska delarna av utbildningar lika gärna kan förläggas till en civil högskola eller universitet. De läroböcker som ges ut av Försvarshögskolan kan användas av andra skolor och det kan knappast ställas krav på att läraren ska vara Officer i dom teoretiska delarna. Jämför ni med Polisens utbildning som under ”Alla” år gavs i Polisskolan Sörentorp men nu ges vid olika högskolor, även skjut och körutbildning.

Jag kan se en framtid där Södertörn mfl ger dom teoretiska delarna och Försvaret har dom 2 praktiska terminerna. Det behövs bara ett politiska beslut ”För att närma Officerarna till det civila samhället” ”Kan göras billigare och med bättre akademisk kvalitet” och lite andra floskler.

Karlberg blir bostadsrätter……

Jag lovar och svär, att tjäna och skydda Sverige, dess folk och vår demokrati

Hur är det med avståndet mellan folket, politikerna och FM? Jag vill påstå att det var mindre förr när en majoritet av männen gjorde värnplikt och det fanns förband i hela Sverige, därför är det viktigt att man ökar kontaktytorna på olika sätt. Ett exempel är hur Ledningsregementet återupptagit traditionen med fackeltåg till kyrkan.

Under min grundutbildning hade vi försvarsupplysning och skolchefen lät helt enkelt ett Kommunalråd komma och hålla den delen som berörde statsskick och politik vilket jag tror var nyttigt för båda parter, vi ställde många frågor om politik och han fick träffa ungdomar, där flera senare skulle verka som befäl i hans stad

Jag riktar en vädjan till våra politiker att engagera er vid ert lokala förband, visa upp er för dom anställda och värnpliktiga, delta i regementets dag, soldaterinran , prata försvarsupplysning och politik med unga befäl.

Prova att Googla efter ”Soldaterinran” och titta på hur många tidningsartiklar ni får träff på, gör sen samma med ”krigsmannaedgång” här är ett exempel från Finland

I Tyskland har man Feierliches Gelöbnis som motsvarar vår soldaterinran, där Soldaterna inför inbjudna och anhöriga avlägger en ed eller löfte beroende om man är värnpliktig eller anställd

I videon ca 11 minuter in kan ni se edsgången inför förbundspresidenten, försvarsministern mfl.

Jag lovar/svär att troget tjäna förbundsrepubliken Tyskland och att tappert försvara det tyska folkets rätt och frihet.

soldaterinran-tyskland

Fram till 1980 var det något man i Tyskland gjorde inom kasernen, inför anhöriga. Första gången i offentlighet i Bremen blev det en våldsam vänsterdemonstration med 260 skadade och brinnande bilar. Än idag sker det demos från ytterkantsvänstern och ”fredsrörelsen” Men det hindrar inte Bundeswehr att fortsätta och varje år sker det vid t.ex. vid Riksdagshuset och den 20 Juli vid Försvarsministeriet med inbjudna gäster och politiker. Ute i landet sker det på olika sätt men gemensamt, är att oftast är lokala politiker inbjudna. Jag tror det är en av lärdomarna från förr att man inser att ett gott och nära förhållande mellan försvarsmakten, politikerna och folket är viktigt. Där skulle bara en ytterkantspolitiker kalla försvaret ett ”Särintresse”

Till Försvarets ledning har jag en annan vädjan, ändra upplägget för soldaterinran, Jag kommer själv ihåg att Översten stod och malde och vi tyckte att det var långtråkigt, och jag kan inte påstå att texten och stunden gjorde något större intryck på mig eller mina kamrater

Jag är egentligen inte kritisk mot innehållet men när jag tittar på texten för soldaterinran så är den lång och känns floskelfylld. Kan inte Försvarsmakten istället införa en Krigsmannaed som lämpligen genomförs som avslutningen på GMU (12v grundläggande militär utbildning) Att aktivt svära en ed är för mig starkare än att passivt lyssna på ett långt tal. Krigsman är dessutom ett juridiskt begrepp som starkt hänger samman med Försvarsmakten

Mitt förslag till ed är kort och koncis:

Jag lovar och svär, att tjäna och skydda Sverige, dess folk och vår demokrati

Sen kan en inbjuden politiker eller annan gäst hålla ett kort tal till soldaterna efter krigsmannaeden, som exempel kan man använda en avkortad version av soldaterinran:

Det svenska försvaret garanterar Sveriges oberoende och fred. Det ska värna vår demokrati, vår självständighet och vår frihet att själva utforma vår rättsordning och vår kultur. Genom att hjälpa andra länder och deras medborgare bidrar vi till fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i vår omvärld. Samtidigt främjar vi vår egen säkerhet.

Ni är nu Krigsmän i Försvarsmaktens och utgör därmed del av dess viktigaste resurs. Det är på er som Försvarsmaktens förmåga slutligen beror.  Om vi blir angripna ska ni och övriga invånare tillsammans och med våra gemensamma krafter med alla medel försvara vårt land och vår frihet. När ni tjänstgör utomlands är ni representanter för Sverige med det ansvar som detta innebär. Ni ska alltid göra ert yttersta, oavsett uppgift och ert handlande ska präglas av de värderingar som ni är satta att försvara.

Som soldat i Försvarsmakten är du utvald att försvara vårt land och att tjäna freden. Situationer kan uppstå då det är på dig allting hänger. Att du har tillgodogjort dig din utbildning och har förmåga och vilja att utföra dina uppgifter är avgörande. Du ska ta ansvar för ditt handlande och vara ett föredöme för andra.

Din insats är viktig och den behövs för Sverige. Jag välkomnar dig som Svensk Krigsman

http://www.abendblatt.de/politik/deutschland/article107535219/400-Rekruten-sprechen-Feierliches-Geloebnis-vor-Reichstag.htmlhttp://www.abendblatt.de/politik/deutschland/article107535219/400-Rekruten-sprechen-Feierliches-Geloebnis-vor-Reichstag.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Soldaterinran

Krigsmans Erinran

Bundespraesident Gauck nimmt an Rekruten-Geloebnis am Reichstag teil

Bundespraesident Joachim Gauck schuettelt am Samstag (20.07.13) vor dem Reichstagsgebaeude in Berlin beim Geloebnis von freiwillig Wehrdienstleistenden, aus verschiedenen Verbaenden und Standorten der Bundeswehr, einem Wehrdienstleistenden die Hand. Foto: Clemens Bilan

Hemvärn – Lokalförsvarsvärnpliktiga

Att man i Värnpliktsutredningen vill direktutbilda soldater för att personalförsörja Hemvärnet kan man tycka vad man vill om, men faktum är att gör man inte det kommer olika områden att på sikt få reducera sina bataljoner till kompanier och plutoner.

 ”Personalförsörjningen, inte minst av hemvärnsförbanden i de militärdemografiska underskottsområdena, ska även kunna ske genom direktrekrytering av totalförsvarspliktiga som grundutbildats mot den nya typ av krigsförband lokalförsvarsförband utredningen föreslår ska införas i Försvarsmaktens organisation”

Utredningen räknar med att utbilda ca 1000 personer per år till en nygammal typ av krigsförband som benämns Lokalförsvarsförband. Dom ska införas efter 2021, enheterna föreslås inte att få samma uppgift och utrustning som för i tiden utan ska förstärka Hemvärnet.

”Vid ett mycket lågt antagande att upp till 20 procent av varje utbildningsomgång kan rekryteras till hemvärnet, och att 20 procent avgår under grundutbildningen, skulle lokalförsvarsförbanden vid mobilisering kunna omfatta cirka 6000 soldater, vilket i sin tur skulle kunna motsvara cirka 150 lokalförsvarsplutoner. Detta skulle motsvara att cirka 15-20 plutoner om cirka 60 totalförsvarspliktiga behöver grundutbildas varje år.”

Min erfarenhet är att plutoner med upp till 60 man är ohanterliga och det är svårt att effektivt utbilda soldaterna. Så rent praktiskt innebär det 20-30 plutoner om 40 Vpl per år, om man ska kunna genomföra en meningsfull och bra utbildning. Räknar vi med 20 plutoner innebär det ett behov på ca 40 kvalificerade Befäl och 40 Instruktörer, totalt 80 tjänster, under förutsättning att man kan inordna enheterna i den nuvarande komp/bat strukturen. Gissningsvis innebär det befälsbehov på ca 100 tjänster totalt som ska tas från befintliga nummer (tjänster)

”Lokalförsvarsförbanden bör i första hand inordnas och övas i depåförbanden och vid mobilisering kunna komplettera hemvärnsbataljonerna i lösandet av försvars, skydds, och bevakningsuppgifter.

 Efter godkänd grundutbildning kan de som utbildas rekryteras till hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. De som inte rekryteras till hemvärnet ska krigsplaceras i lokalförsvarsförband

 och kan under en mindre del av grundutbildningen användas till exempel för förstärkt bevakning av militära förband när så bedömts vara lämpligt.”

Jag finner det olyckligt om man har inriktningen att man utbildar mot bevakning och skydd och dessutom anser att utbildningstid ska kunna tas i anspråk för fredsbevakning, risken är att man med 10 månaders utbildningstid och dålig ekonomi kommer att få mycket dötid och därmed omotiverade soldater som knappast kommer ha ett intresse av någon form av rekrytering till Försvaret

Ska vi genomföra detta är min bestämda åsikt att vi som minimiinriktning ska ha Skyttesoldat/Skyttekompani (INF) som utbildningsmål, för att soldaterna ska vara mångsidigt användbara och få en motiverande utbildning.

Jag skulle vilja lägga ribban lite högre och utgå ifrån Lokalförsvarsförband och Försvarsstrid och kunna klä på hemvärnsbataljonen förmågor som saknas i förhållande till den gamla lokalförsvarsbataljonen, tex Granatkastare, Pansarvärn, Pi/Ing mm.

hemvarn-specialist

Ska vi nu kalla in soldater så varför inte utbilda dom mot tex granatkastare istället för bevakning/skytte. Rekryteringsmässigt blir det ingen skillnad för Hemvärnet/FM, en granatkastarsoldat blir lika bra Hemvärnare som en skyttesoldat och i för krigsuppgiften är det bättre att Hemvärnsbataljonen får förstärkning av en granatkastarpluton än en skyttepluton. Det finns redan nu Specialistutbildningar med inriktning på tex Pionjär, Grk mm http://www.forsvarsutbildarna.se/bli-specialist Dessa utbildningar skulle definitivt kunna vara kvar och även byggas ut då dom även skulle kunna inriktas för frivillig repetionsutbildning.

Tittar man på längre sikt skulle man kunna ha inriktningen att utbilda mot kompaniförband för att kunna bygga upp lokalförsvarsförband som liknar dom gamla enheterna som skulle kunna uppta en reell försvarsstrid i motståndsområden, vid infallsportar och i prioriterade områden.

lokalforsvar

Värnplikt – Antal Manöverbataljoner?

Värnpliktsutredningen föreslår en halvering av antalet GSS/T (tillfälligt tjänstgörande soldater) för att finansiera utbildningen av värnpliktiga. Som en följd kommer man att ersätta hälften av dom nuvarande GSS/T med GSS/P (Pliktpersonal, Vpl). Effekten blir då att man i praktiken minskar dom insatsbara manöverbataljonerna eftersom dom värnpliktiga inte får kallas in utan regeringsbeslut, vilket man kan göra med den anställda personalen GSS/K-T.

Mitt förslag är att man sänker ambitionen att förbandet ska ha två bataljoner insatsberedda och istället ökar antalet bataljoner på varje garnison med olika beredskaps och bemanningskrav.

1:a Bataljon. I så stor omfattning som möjligt bemannad med GSS/K och resten GSS/T, dvs. anställd personal, fullt utrustad med matriel, ammunition och underhåll

2:a Bataljon. Bemannas med GSS/P (värnpliktiga) med GSS/T (tillfälligt tjänstgörande) i nyckelbefattningar, fullt utrustad med matriel, ammunition.
Det befäl som inte är ianspråktagna till annat kommenderas till Depåbat i fredstid för utbildning av värnpliktiga. Kort mobiliseringstid

3:je Bataljon. GSS/P (Värnpliktiga) värnpliktigt och reservbefäl. Lång mobiliseringstid, Utrustning ur förbandsreserv och personal ur personalreserven. När medel tillförs, samma status som 2:a Bat

Depåbataljon. Grundutbildar värnpliktiga. Mobiliseringsdepå för ersättningsmanskap och befäl. Bör förfoga över ”egna” Förbandsklossar och inte som förr, låna materiel från krigsbataljonerna.

  1. Vinsten blir att vi får mer personal att avdela till utbildningen av värnpliktiga
  2. Vi får fler bataljoner som kan växlas upp i framtiden
  3. Vi får på sikt fler brigader
  4. Understödsförbanden kan förrådsställa sin ”andra” bataljon vid ”sin” brigad i andra änden av landet. Tex kan en Artbat förrådställas i Mellansverige.
  5. Vi separerar utbildningsverksamheten från krigsförbanden
  6. Utöver detta behövs minst två till tre GSS/P kompanier avsedda för Gotland

Nu har ni säkert invändningar att det saknas lastbilar, och annan utrustning till en tredje manöverbataljon men det spelar ingen roll. Det räcker till en början med en Bataljonschef och en Adjutant/Expeditionsbefäl samt tomma matriel och personallistor. Sen får man titta vilken utrustning som finns i förbandsreserven och vilken lämplig personal som finns i personalreserven och börja pricka av i listorna vad som finns tillgängligt. Det finns t.ex. stridsfordon 90 till fler bataljoner. Saknas det fordon eller annat så finns förfogandelagarna, så man kan kalla in ”Åkare Svenssons” lastbilar vid mobilisering, eller att man köper t.ex. vattendunkar på Biltema.

mobilisering

Den stora vinsten blir att vi börjar NU och inte i en obestämbar framtid när försvaret vunnit i budgetlottot och med tiden fylls listor över matriel och personal på tills bataljonerna når full krigsduglighet och man kan kalla in till en första SÖB. Skulle försvaret tillföras mer pengar kan man öka ambitionsnivån genom kaderbemanning och minska mobiliseringstiden

Målet med brigader med tre lokala bataljoner nås först när Chefen för tredje bataljon rapporterar att bataljonen är mobiliserbar. Genom att låta P7 utbilda båda motorbataljonerna och livgardet utbildar en Mekbat som ingår i 4 Brigaden behöver man som ett första steg bara sätta upp en ny Mekbat, 193je.

Det finns dock ett viktigt val, att antingen övergå till ett stridsvagnskompani per bataljon eller låta vissa bataljoner bara ha stridsfordon 90

På högre nivå innebär det tillgång till fyra brigader på lång sikt, och på kort sikt två sammanhållna brigader och två stridsgrupper (+Stridsgrupp Gotland)

brigader-1stegbrigader-2steg

brigader-3steg

brigader

Andra synpunkter på armens utformning hittar ni hos hos Cylinderhatt

Sörentorp ett nytt Göta Livgarde?

Förvisso finns det ingen budget idag för en utökning av antalet förband men för att ge plats åt ytterligare en bataljon och utbildning av Värnpliktiga i Mälardalen kunde man flytta delar av 10:e livbataljonen till I1s gamla kasernområde i Sörentorp då Polishögskolan håller på att flytta ut(?). Kavallerikasern saknar idag helt expansionsmöjligheter och plats.

sorentorp3

Nu har jag inte varit på platsen på många år men av Google maps att döma har inte så mycket förändrat sig. Området lämpar sig inte längre för grundutbildning då närövningsområdet är delvis bebyggt och jag gissar att kommunen och byggbolag planerar att bebygga resterna av området. Men den teoretiska körtiden till slottet är ca 16min, ungefär hälften mot Kungsängen, det finns kaserner, utbildningslokaler, körplan och garage, korthållsbana och löpspår mm.

Så utifrån en översiktlig bedömning skulle området lämpa sig väl som förläggning för Livbataljon, grundutbildning kan man förlägga till Väddö skjutfält och även delar av den fortsatta förbandsutbildningen kan man bedriva där. Kasernerna på Lidingövägen kan användas som tidigare.

Rent organisatoriskt skulle jag föreslå att man sätter upp det som Göta Livgarde med Gardesbataljon och Kavalleribataljon. Livgardet byter då namn till Svea Livgarde och den nya Livbataljonen utbildar Värnpliktiga. Fördelen är att man koncentrerar paradverksamheten till ett förband och Svea Livgarde kan koncentrera sig på dom renodlade fältförbanden

sorentorp-2

Södra infarten  med kasernvakten

sorentorp4

Det som är kvar av närövningsfältet är ca 1,5x2km stort, problemet är att det ligger en motorväg och ett järnvägsspår som man måste korsa, annars är det Ca 3km att gå

narovningsfalt-sorentorp

Fler Archer till Försvaret?

Det finns 24 Archerpjäser ”Över” som norrmännen avbeställde. Man har nu konstaterat att det inte finns några intressenter som vill köpa dom kvarvarande och nu talas det om att Försvaret ska få (köpa) pjäserna. Regeringen måste dock ge tilläggsanslag för anskaffningen och det är inte bara kostnaden för pjäserna utan även personal och övrig utrustning som behövs, annars kommer nya svarta hål att uppstå

Uppdatering 2016-09-20
Regeringen köper 12+12 Archerpjäser varav man skjuter till medel för 12 pjäser nu, men inga pengar till personal och kringutrustning som lastbilar mm. Det innebär att pjäserna förrådsställs och inte kommer att användas

Variant 1

Vi har i dag 2 bataljoner i Boden med vardera tre 4-pjäs batterier, som ett första steg skulle man utöka dom 6 batterierna med 2 pjäser var. D.v.s. varje Bataljon skulle ha 18 Archers.

Fördelen är att man inom Bataljonens/batteris ram relativt enkelt kan ”Svälja” 2 pjäser till genom att utöka underhållsdelarna något

Dom övriga 12 pjäserna kan i inledningen förrådställa med 6 pjäser på Gotland och övriga i Mellansverige som kompletta förbandsklossar (d.v.s. med tält, fordon och annan utrustning) För att möjliggöra att man bara tillför personal från Artilleriregementet. Det innebär att man bara behöver flyga in personalen och inte transportera pjäser och alla annan utrustning till tex Skövde utan på ett par timmar kan man vara verkansklar med ett Batteri på Gotland eller i Mellansverige. Nackdelen är vid uppsättande av ett ny Artillerikår i Syd så skulle den bara förfoga över 12 pjäser och inte stämma organisatorisk med övriga Bataljoner

Variant 2

Dom 2 bataljoner i Boden med vardera tre 4-pjäs batterier, skulle få ett batteri till med 4 pjäser var. D.v.s. varje Bataljon skulle ha 16 Archers. Genom att bemanna dom 2 Batterierna med (avgången) Krigsplacerad personal och acceptera att enheten kommer att kräva ett antal dagars utbildning innan full krigsduglighet uppnås kan vi för en liten ekonomisk insats få mer eldkraft innan mera medel tillförs.

Dom övriga 16 pjäserna kan man förrådsställa i Syd eller Mellansverige som en komplett förbandskloss (d.v.s. med tält, fordon och annan utrustning). Det innebär precis som exemplet ovan att man bara behöver tillföra Personal från Artilleriregementet vid behov av artilleri i Sydsverige. På sikt kan även denna tredje Bataljon få egen personal och ha stridsuppgifter i Syd och kunna förstärka i Norr. Tre artilleribataljoner är väl inte för mycket begärt?

artbat archer


Det finns även förslag om att Archer ska användas som KA pjäs, något jag behandlar i detta inlägg


https://nwt.se/karlskoga-degerfors/2016/08/29/hittar-inte-nya-kopare-till-archer

http://www.svd.se/forsvarsmakten-kan-ta-over-norska-artilleripjaser

http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/artilleriregementet-a-9/

http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/mark/archer/

Artilleriregementet på Wiki

https://sv.wikipedia.org/wiki/Artillerisystem_08


http://www.nyteknik.se/fordon/forsvaret-far-24-extra-archer-kanoner-6788151

http://www.dn.se/nyheter/sverige/extra-satsning-pa-kanoner-kan-placeras-pa-gotland/