Armen

Kustartilleri eller Hamnförsvar?

Uppdaterad 2/7 2016

Det finns en del som önskar Kustartilleriet tillbaka men det är dött och begravet och kommer aldrig igen i sin gamla form. I en alternativ historieskrivning kunde man ha utvecklat dom moderna tunga batterierna genom att ha ersatt en eller flera pjäser med VLS, för t.ex. Sea Sparrow och Harpoon, men en sådan utveckling hade troligen motarbetats av delar av Marinens officerskår. Inte heller det fasta minvapnet kommer åter då systemet var lätt att sabotera och dyrt att underhålla.

Hamnförsvar bestod av olika typer av pjäser i värn eller torn från 37mm PvKan till 75mm torn från Strv74, som ingick i lokalförsvarsförband (värnförband). Dessa enheter saknade eldledning och mörkerförmågan kom från lyspistol eller närlys. Dom fyllde sin uppgift att vara sista linjens försvar och bemannades av äldre reservister.

I sociala media främst har man lyft frågan om försvar av tex hamnen i Slite, där det även saknas sprängkamrar. En del tycker att ett kustrobotbatteri på Gotland har prioritet men förutsättningarna för ett eldtillstånd är mycket höga, om man jämför med kanon där flera varningsskott kan avges innan verkanseld


Mitt förslag till lösning är att vi sätter upp moderniserade hamnförsvarsförband bemannade av främst Armen och Hemvärnet. Genom att återköpa ett 10tal stridsvagnstorn typ Strv121 och gjuta fast dom vid hamninloppen på enklare bunkrar, får man god effekt och tillräckligt skydd samt kan använda befintlig ammunition.  Det finns ingen anledning att ha skyddsnivå och uthållighet som ett 12/70 batteri, det blir för dyrt.

Förbandet har en uppgift att spärra en hamn med minor, mineringen skyddas av kanoner och ska vi i dagens ekonomiska läge kunna blockera hamnarna, så måste vi hålla kostnaderna nere och få så stor taktisk utväxling på investeringen som möjligt, genom att en motståndare måste undanröja hotet. Sätter han in förbekämpning och/eller sabotageförband tidigt röjer han sina avsikter, gör han det sent är risken att att inte hinna slå ut enheten och röja minorna i tid.

Fler pjäser, bättre skydd, stridsvagns och artilleriförband är bra, men inte för ett Värnkompani vars huvuduppgift är hamnförsvar. För skydd av skärgårdsområden passar däremot Spärrkompanier bättre.

F 23 Rockan

För att kunna säkert spärra hamnar behöver vi minor och den klassiska rockan F/23 – F/24 fyller den rollen bra, det är en enkel mina som är designad så att den ska glida ut från en kaj om man lägger den med kran från en lastbil. Den avsågs även som strandförsvarsmina och kan läggas från mindre båtar, nåt som HV har övat nyligen

Se även reportaget i tidningen HVnr 5-2015 Sid 39 Det hade jag själv missat men  det är av stor betydelse för våra möjligheter att försvåra fientlig verksamhet i hamnar och viktiga leder och faktumet att vi har dom och övar med dom innebär att motståndaren måste planera in tid och resurser för att kunna minsvepa tilltänkta landstigningshamnar. FM bör snarast öva detta med Hemvärnet på Gotland och avge en avsiktsförklaring om att F/23 ska kunna tillföras och lagras lokalt.

Mina M_24 Rockan

Bild från militarhistoria.ifokus.se

Stridsvagnstornet från Leopard har ett modernt IR sikte som ger bättre förmåga till mörkerstrid än dom gamla tornen och tornets kulspruta ger en möjlighet att själv avvärja infanteriangrepp. För närspaning behöver man en enkel fritidsbåtsradar som kan ge förvarning och en lägesbild. Den enda ”avancerade” utrusningen man skulle kunna förse förbandet med är en flyttbar hydrofon (sonarsystem 618) för att försvåra UV verksamhet av tex Röjdykare, den kräver dock specialutbildad personal om den ska kunna nyttjas full ut.

Man skulle kunna placera tornet öppet som på bilden men i för att öka skyddet mot multipelvapen och till del styrda vapen bör man bygga tre enkla betongväggar och tak som kasematt, ungefär som i det Schweiziska exemplet längre ner. Stora delar av bunkern och utrustningen som elverk, luftreningsanläggning finns i antingen FMs förråd eller köps på öppna marknaden, vilket gör att kostnaderna blir relativt låga. Vi har dessutom erfarenhet och färdiga ritningar på mycket som tex Sk10 Kupol Det är även möjligt att det finns äldre värn som kan nyttjas som stomme

Centuriontorn

Foto: Bunkermuseum Wurzenpass

Ett förband skulle kunna se ut som följer

  • Stabs och trosspluton
    • Stabs och Sambandsgrupp
    • Spaningsgrp RR/UV
    • Trossgrupp
    • Närskyddsgrupp
  • Pjäspluton
    • Pjäsgrupp1
    • Pjäsgrupp2
    • Närskyddsgrupp
  • Närskyddspluton

Förbandet bemannas med Hemvärnspersonal för kuppförsvar och vid mobilisering av äldre krigsplacerad personal, tex Stridsvagnssoldater för tornen, Amfibie för Spaningsgrupp osv, för att minimera omskolningstiden. Repetitionsutbildning skulle kunna delvis ske i Försvarsutbildarnas regi.

detta forum finns det bilder på hur man nyttjat Centuriontorn för fast försvar, en längre bildserie hittar ni här från ombyggnaden av ”Sperrstelle Stadel” där man ersatte äldre artilleri med två Centuriontorn. Där ser ni även från bild 79 och framåt utbildningshjälpmedlen

  1. På en enklare bunker sätter man tornet som får skyddsväggar och tak samt att tornet har tilläggspansar, i en Svensk variant skulle en enklare kasematt som ökar skyddet mot multipelvapen räcka.

Strvtorn Bunker

2. Strömförsörjning via ett enklare elverk och Jeepdunkar för drivmedlet

Värnpjäs5

Värnpjäs6

3. Enkel luftrening för NBC skydd

Värnpjäs7

4. I den Schweiziska varianten läggar man pjäsställningen i bergssidan och planterar rikligt för att maskera

Värnpjäs2

Värnpjäs11

 

Annonser

Nytt medeldistansluftvärn (MR Lv)

Det förekommer uppgifter om nyanskaffning av medeldistansluftvärn och att valet skulle vara mellan Patriot eller Aster. Det bygger på en FMV presentation där man utgår från att om systemet ska vara anskaffat och levererat innan 2020 dvs inom 4 års tid, så måste vi köpa ett färdigt förband från någon som har ett överskott av moderna Luftvärnssystem. Systemet måste vara i produktion och beställningsbart efter 2020. Dom enda mig veterligen är idag Tyskland/USA med Patriot där Tyskland borde ha 6 Batterier över. Frankrike och Italien har idag 16 system med (ASTER-30)SAMP/T men inget direkt överskott, men jag tror att Frankrike av industripolitiska skäl skulle vara beredda att påbörja tekniköverföring och utbildning med kort varsel även om det under ett par år gör att deras egna beredskap sjunker. Jag har tidigare skrivit om om Patriot och SAMP/T i bloggen

Saab har under hösten tecknat kontrakt med FMV om livstidsförlängning av luftvärnssystem RBS 97 där leveransen ska vara klar 2019 och det är förmodligen för att kunna ha systemet igång tills 2024-. Men det finns även en möjlighet att livstidsförlänga systemet med nya robotar mm som jag har skrivit om här.  Men det är ett fattigmanslösning som dock har den lilla fördelen att man kan samköpa robotar med flottan eller överta flygets.

Att köpa Ryskt kan vi glömma av både Politiska och Tekniska skäl så det finns ingen anledning att ta upp dom systemen här.

2016-12-29 SVD Sverige är på väg att göra en jätteinvestering i nytt luftvärn

Regeringens proposition 2014/15:109 Försvarspolitisk inriktning
Sveriges försvar 2016–2020

”Ett nytt luftvärnssystem med medellång räckvidd anskaffas till en av de två luftvärnsbataljonerna. Den andra bataljonen får det nya systemet efter periodens slut”

https://krigsmakten.wordpress.com/2014/08/17/luftvarn-patriot-eller/

https://krigsmakten.wordpress.com/2014/12/22/luftvarn-hawk/

http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/01/grunden-lagd-for-svensk-tyskt-utbyte-om-luftvarn/

http://saabgroup.com/sv/Media/news-press/news/2015-11/saab-tecknar-kontrakt-om-livstidsforlangning-av-luftvarnssystem-rbs-97/
I beställningen ingår att genomföra livstidsförlängande åtgärder och att tillföra ny funktionalitet i systemet för att möta dagens och framtidens hotbild. Arbetet omfattar uppgraderingar av både hårdvara och mjukvara av systemets samtliga systemkomponenter som belysningsradar, lavett och stridsledningsenhet.
Leveranserna sker successivt från och med nu med slutleverans under 2019. Arbetet kommer till största delen att beröra Saab i Växjö men också Halmstad och Järfälla

SAMP T

Bild från www.armyrecognition.com

Svensk anskaffning av Tomahawk BGM-109?

I ett blogginlägg föreslår Wiseman att man ska anskaffa Tomahawk till dom Svenska ubåtarna så att vi ska ha en andraslagsförmåga. Ubåtarna skulle då baseras i Bottenhavet. Visst finns det fördelar men men även nackdelar.

Vi kommer att binda upp vår Ubåtsförmåga till att passivt ligga i i ett läge där dom varken kan hota ytfartyg eller ubåtar eller bedriva underrättelseinhämtning i området t.ex. Syd Gotland. Då vi kommer vi att behöva ca 5 ubåtar för att klara rotation, underhåll mm, för att ständigt ha en på plats. Ubåtar som inte har hunnit lämna kaj kommer att vara högprioriterade mål om dom bär Kryssningsrobotar som man kommer att försöka sänka i inledningen av en konflikt med direkta angrepp, eller minor i lederna och med ubåtar som lurar i vassen. Jag är medveten om att ubåtarna redan är prioriterade mål idag, men skillnaden är att man idag kan låta ubåtarna löpa ut och in när man vill, och inte utifrån att man ska ha en ubåt på station hela tiden.

Vi kommer då att använda en ubåt som kostar ca 4 Miljarder för att bära ca 8 missiler  som dessutom inte kan agera självständigt, utan kommer att behöva få en eldorder och ev uppdaterade mållägen innan man kan verka. Det är dessutom en himmelsvid skillnad mellan att beordra missilattacker mot mål på det Ryska fastlandet och t.ex. ge en order som innebär att sänka Ryska fartyg på Svenskt vatten. Jämför det med en Ohio Klass som har 144 missiler!

Ska man anskaffa något till våra ubåtar är det sub Harpoon som ger en helt annan förmåga när det gäller fartygsbekämpning.

Club-K

Vad är då alternativet? Jag föreslår att man tittar på det Ryska Club-K systemet där man döljer missilerna i standardcontainers, en variant på detta var SS-24 Scalpel från 80talet som doldes i järnvägsvagnar och utnyttjade faktumet att man snabbt kunde förflytta dom och det var svårt att skilja dom från normala godsvagnar.

Skulle vi anskaffa fem system med 8 Tomahawk missiler  klara för avfyring och ytterligare fem system som är skenmål och dessutom utnyttja dom bergrum vi har som parkeringsplatser skulle vi få ett system för andraslagsförmåga till en bråkdel av kostnaden för att bära dom på ubåtar.

Dom bergrum jag talar om är berghangarerna på:

  1. F 16 Uppsala
  2. F 13 Norrköping (fd)
  3. F 9 Säve (fd)
  4. F 18 Tullinge (fd)
  5. F8 Barkarby (fd)

Exakt status på dom 2 sista har jag inte men förutom dessa finns det andra bergrum som kan nyttjas t.ex. fd Fällfors flygbas. Tanken jag har är att man ständigt flyttar systemen, t.ex. kan fem system stå i berghangar och fem system finnas på andra platser i landet så att FI inte vet exakt om ett system är ett skenmål eller ett skarp system och var det finns, det blir även extremt svårt att spåra om man har civilmålade containers och lastbilar som rör sig på motorvägar med annan fjärrtrafik. Systemen kommer inte heller att bli så personalkrävande då jag inte förutsätter egen gruppering i skogen under längre tid utan att man snyltar på andra förband.

Klub-K

Man kan diskutera om man ska placera sådana här ”mål” i närheten av bebyggelse, men för vår tilltänkta motståndare är alla militära enheter potentiella kärnvapenmål, jfr med Ryska Påsken och FRA på Lovön.

Luftvärn – HAWK

MIM-23 Hawk har genom åren uppgraderats på olika sätt bla till I-HAWK men även enskilda länder uppdaterade systemet som exempel Danska DEHAWK, Norska NOAH och i Sverige till Robotsystem 97. Den senaste fabriksversionen är HAWK XXI där främst elektroniken och radarn uppgraderats, systemet används av bl.a. Rumänien. Norska Kongsberg har i samarbete med Raytheon tagit fram flera uppdateringar bl.a. Hawk AMRAAM.

SLAMRAM

Den senaste utvecklingssteget för HAWK XXI man tar med Norska Kongsberg, är att man byter ut roboten till en RIM-162 Evolved SEA SPARROW Missile (ESSM), det innebär små modifieringar av fästena på missilen och en modifiering av belysningsradarn samt en eldledningspanel i stridsledningen. Man kan använda befintlig lavett men mer flexibelt är Robotlavetten från NASAMS som kan laddas med AMRAAM, Sidewinder och SEA SPARROW . Systemet kan även integreras med närluftvärn

ESSM

När man använder RIM-162 Evolved SEA SPARROW Missile (ESSM) skulle systemet få en räckvidd på 50km (27nm) och en topphastighet på Mach4. För våran del skulle en sådan uppgradering vara en nödlösning då systemet har för dålig förmåga mot missiler och relativt kort räckvidd. Men om man skulle anskaffa Sea Sparrow till flottans fartyg så skulle det kanske löna sig att skaffa fler missiler och modifiera Robotsystem 97 till nya Fördelningslvbataljoner som komplement till Luftvärnsbataljon m/Ny, men det är en fråga för FMV att reda ut. Intressant är även uppgifterna om att NASAMS lätt kan modifieras med Sea Sparrow vilket ger den Finska anskaffningen en annan dimension. Länkar: HAWK XXI PDF Kongsberg HAWK XXI Raytheon HAWK XXI Provskjutning ESSM http://www.miltechmag.com/2012/08/medium-range-air-defence-round-up.html

Luftvärn – RBS-90

RBS90

Här är ett gästinlägg från Major V0 om 90 systemet där han har haft god insyn och kunskap

Lv-robotsystem 90 (RBS 90) bakgrund var att man under början av 80-talet insåg att RBS 70 behövde utvecklas till mörkerprestanda. Projektet startade därför som RBS 70 M (för mörker), där man inledningsvis såg framför sig en komplettering med någon form av mörkersikte. Kanske något i stil med de Clip-On Night Vision Devices (COND), som långt senare utvecklades till RBS 70.

Denna teknik fanns dock inte tillgänglig i början av 80 talet – varför projekt RBS 70 M övergick till att bli RBS 90. Där den enda återstående komponenten från RBS 70 var själva missilen. Vilken dock inom ramen för ett likadant aerodynamiskt skrov, tack vare att elektronikpaketen kunde krympas, också gavs större motor för utökad räckvidd och en kraftigare stridsdel med rsv-funktion (vilken ger bättre verkan mot ”bepansrade” luftmål som t ex hkp Mi-24 ”HIND”).

RBS 90 integrerades i bandvagn 208 och fick en ny tyngre lavett som kunde laddas med två robotar (istället för en i RBS 70) där såväl en dagljuskamera (tv) och ett termiskt sikte (IRV) ingick. Skytten och stridsledaren fick samtidigt bättre arbetsmiljö ”inomhus” i bandvagnen, som dessutom utrustades med lokalspaningsradarn Ps-91 (Ericsson/SAAB Microwaves radar ”HARD”). En liten radar med kort räckvidd, men med goda ”smygprestanda”. Ett adaptivt antennsystem gav också god störresistens för mottagning av målinvisning via radio (UK/VHF) från kompanispaningsradarn Ps-90.

RBS 90 var därmed ett avsevärt potentare Lv-system än RBS 70. Tio luftvärnsbataljoner med vardera ett kompani 90 och två 70 sattes upp, där varje 90-kompani disponerade sex eldenheter. Huvuduppgiften var att skydda flygvapnets krigsbaser, och inte skydd av manöverförband. Där de senare uppgifterna istället löstes av i brigaderna ingående70-kompanier samt 40 mm luftvärnskanonvagnar i våra pansarbataljoner.

RBS 90 blev aldrig någon exportframgång. Antagligen främst för att hotbilden övergick från flygplan och helikoptrar på ”närstridsavstånd” till flygande vapenlaster som t ex kryssningsrobotar, mot vilka RBS 90 endast hade mycket ringa verkan. Kostnaden för all ”kringutrustning” uppfattades heller inte vara i paritet med missilens korta räckvidd på i storleksordningen 6 km (naturligtvis stark beroende av målets storlek och rörelsetillstånd). Något som även bidrog till RBS 90 avveckling istället för renovering och modifiering under 00-talet. Avvecklingen har dock egentligen endast omfattat lavetterna. Bandvagnarna med Ps-91 finns kvar som lokalspaningsradar och rb 90 missilerna går att skjuta från RBS 70.

Lätt mekaniserad Brigad

CV90-120

Av dom totalt 549 inköpta av alla varianter av cv90 finns det ett antal CV 9040 som i nuläget inte används. Jag föreslår att man sätter upp en lätt mekaniserad Brigad och använder en del av de 130 st CV 9040 som nu placerats i reserven, det kan vi göra i i flera steg.

Steg 1. Påbörja utbildning av CV90 kompanier med värnpliktig personal på minimum 2 utbildningsplattformar, omfattande totalt nio skyttekompani 9040 och tre stab o tross kompanier. Utbildar man 2×1 kompani årligen har man utbildat tre Bataljoner på 6 år. Kan man utbilda på 3×1 eller 2×2 kompanier är man klar på 4 eller 3 år. Dessutom kan man krigsplacera de som är under 30 och är utbildade på systemet för att korta tiden för uppsättningen mer.

Steg 2. Är att antingen nyanskaffa eller bygga om vagnar till 90120 Grk och 90120 Kan (90105) för att kunna tillföra ett tungt kompani för att ge förbandet mer eldkraft. Denna anskaffning bör löpa parallellt med steg 1

Steg 3. Är tillförsel av brigadförband, Art, Ing och UH som är anpassade för den lätta mekaniserade brigaden. den tillförseln är avhängig anskaffning och utbildning inom respektive vapenslag.

Förutom garage, spolplattor och vårdhallar är personal för utbildningsenheterna gränssättande, för att utbilda ett kompani behöver man ca 15 tjänster. Genom att vara kreativ och erbjuda ”projektanställning” för avgångna officerare som kanske inte vill komma tillbaka på fulltid utan bara jobba ett utbildningsår eller del, eller pensionerade som kanske vill jobba ett par veckor och leda någon specialdel i utbildningen kan man fylla upp tjänsterna den första tiden.

Finns det inte plats att utbilda på dom befintliga regementena så får man även där vara kreativ och dom första åren utbilda på lämpliga skjutfält och övningsplatser, på t.ex. Väddö skjutfält finns övnings o vårdhallar, spolplattor och annan infrastruktur som behövs och minns jag rätt borde man åtminstone kunna öva anfall i plutons ram med CV90 (mitt sista besök där var ett studiebesök ca 1995). Det finns säkert andra Fd (pansar)övningsfält där man kan utbilda ett kompani på över längre tid. Är inte fälten i drift så kan man outsourca t.ex. kök och vakt för att hålla ner kostnaderna för tjänsterna.

Förbandet uppgift skulle vara att komplettera dom stridsvagnsförsedda brigaderna genom att vara lätt och lättrörligt och kunna anfalla luftlandsättningsförband och föra strid i främst i Mellansverige och Norrland, även om man av olika skäl skulle välja att inte genomföra steg 2 och 3 skulle vi ändå förfoga över ytterligare tre bataljoner som skulle kunna lösa olika uppgifter.

Förläggningen LVSS

Baracklägret Väddö med Plutonsförläggningar byggda ca 1978

Hemvärnet – Utveckling

Tidningen Hemvärnet

Det finns förslag om att utrusta hemvärnet med allt från pansarfordon till luftvärn och tyvärr underskattar många kringkostnader och utbildningstiden för att behärska ett system riktigt bra.

Bästa lösningen vid en återinförd selektiv värnplikt är att ha hemvärnsförbanden som snabbmobiliserade bevakningsförband där man sedan klär på utvalda enheter med med granatkastare, pansarvärn mm för att bilda lätta skyttebataljoner, flera bataljoner kan sammanföras och bilda en territorialförsvarsbrigad med tillförda brigadförband t.ex. artilleribataljon.

Dvs utvalda hemvärnskompanier bildar den snabbmobiliserande kärnan av förbanden som i en inledning har klassiska hemvärnsuppgifter, vid mobilisering tillför man två skyttekompanier, understödskompani samt stabs o trosskomp som är bemannade med pliktpersonal som är direkt utbildade för uppgiften. Hemvärnskompaniet har då vuxit till en territorialförsvars bataljon (lokalförsvarsbataljon) med HV-kompaniet som ”jägar”kompani.

Eftersom uppgifterna är lokala behöver man bara i begränsad omfattning tillföra specialfordon utan kan nyttja krigsplacerade civila fordon för transportuppgifter. Det innebär även att mobförråden inte blir så stora.

Repetionsutbildning av den krigsplacerade personalen bör vara frivillig och skötas genom kurser genom försvarsutbildarnas försorg och dom ordinarie Hemvärnsenheterna övas på samma sätt som idag.

Det är även viktigt att sätta samman förbanden efter lokala förutsättningar och uppgifter och bygga förbanden med ett antal standardiserade ”klossar” som kan varieras utifrån lokala behov och att personalen är grundutbildad direkt mot sin befattning, Skärgårdsbataljonerna kan tex förstärkas med ett Spärrkompani från AMF.

Mera info:

http://www.forsvarsutbildarna.se/

http://hemvarnet.se/

Editerad 3/12 14

Avvecklingen av Pbv 501

Bild på BMP

Jag hittade följande artikel i SVT från 2007 om Pbv 501 ”Bandvagnar för halv miljard oanvända”

Visst, det var ett år före Georgienkriget och den eviga freden skulle råda men vad jag stör mig på är följande resonemang:

”Enligt Widman belastar vagnarna Försvarsmaktens ekonomi med ett så kallat restvärde på 750 miljoner kronor.

På Försvarsmaktens pressjour bekräftar man att vagnarna inte längre används, och ska avvecklas. Beslutet ska ha fattats för minst ett år sedan.

Eftersom det är beslutat att vagnarna ska avvecklas kräver Widman ett snabbt beslut om skrotning så vida de inte mot förmodan kan säljas.

Widman kräver att Riksrevisorn utreder varför vagnarna funnits kvar så länge.”

Restvärde!! Försvarsmakten är inget vinstdrivande företag med en balansräkning, hade man anfört att förrådsställningskostnaderna var XX SEK så hade jag kunnat köpa det och jag undrar om man har fattat andra idiotbeslut på sådana grunder.

Vagnarna finns hos företaget Excalibur idag (troligen)

BMP I Stenberk

Ny Kavalleribrigad !

Nej, det handlar inte om att införa hästen igen utan bättre utnyttja dom resurser vi har, Försvaret har köpt in 113 Pansarterrängbil 360 för en Lätt mekaniserad manöverbataljon och för utlandstjänst med option på ytterligare ett antal för en andra bataljon. Förbandet är ganska svagt beväpnat med i huvudsak vapenstationer med ksp, mer lämpat för peacekeeping än direkt strid.

För att få en högre effekt av dom inköpta vagnarna och bättre kunna möta det nygamla hotet med Fientliga landstignings/luftlandsättnings förband behöver vi komplettera dom inköpta vagnarna med bättre beväpnade enheter och organisera om förbandet till en lätt Kavalleribrigad.

Vi skulle då få ett förband som är lättrörligt, snabbt och förutom dom traditionella Kavalleriuppgifterna som stridsspaning och strid på djupet även binda eller slå mot luftlandsättningar eller brohuvuden i inledningsfasen.

Vi har köpt in:

• 79 Patgb (trupptransport)
• 16 Stripatgb (stridsledning)
• 11 Sjtppatgb (sjuktransport)
• 7 Reppatgb (reparation)

Dessa behöver vi komplettera med:

• 18 Patgb 105mm (KanTgb)
• 18 Patgb 30mm (spaning/understöd)
• 12 Grkpatgb 120mm(Nemo)
• 6 Pvpatgb (RBS 55M TOW/ITAS)
• 12 Bplats och AmTpt
• 4 vagnar Manpadsbärare

Flera av dessa vagnar finns ”Off the Shelf” eller är under utveckling t.ex. Rosomak, Wilk mfl. Vi behöver även ett antal standard vagnar för internationella insatser som inte ska tas ur mobförråden.

Genom att komplettera med ovan uppräknade vagnar kan man organisera 3st lätta Motoriserade Patgb 360 bataljoner bestående av:
Stabsunderstödskompani:
-Ledningspluton
-Stab/trosspluton
-Spaningstropp
-Granatkastarpluton
-Pvrobottropp
-Pionjärtropp

2 x Skyttekompani Patgb 360
-3 Skytteplutoner
-1 Pv tropp
-Stab/trosspluton

1 x Tungt kompani Patgb 360
-2 Kanonvagnsplutoner (105mm)
-2 Understödsplutoner (30mm)
-Stab/trosspluton

Ett alternativ är att det 3 kompaniet enbart får vagnar med torn med kanon och ev Pvrb

1 x Mek kompani Patgb 360
-3 Mek plutoner (30mm/Pvrb)
-Stab/trosspluton

zssw-30-rosomak

Det finns ett antal tornvarianter att välja på, den Polska ZSSW-30 varianten med 3omm kanon och Spike eller torn från CV9035. Vi kunde kanske ta 9040 torn från CV90 i malpåse

patria-amv-9035-turret

På Brigadnivå behövs ytterligare resurser i form av främst Art, Ing, Lv och UH enheter i kompanistorlek för att hålla ner storleken på förbandet och därmed kostnaderna

Detta kräver dock att man utbildar Värnpliktiga för att fylla upp förbandet, det räcker med att utbilda ett förstärkt kompani årligen om man organiserar förbandet så att man har:

Regementsstab, personal krigsplacerad i Brigadstabskompani mobiliserar inom 5 dygn

Första Bataljon, bemannas med anställd personal, GSS/K och T. insatsberedd inom 24h.

Andra Bataljon, bemannas med Värnpliktiga, mobiliserar inom 5 dygn

Tredje Bataljon, bemannas med Värnpliktiga, mobiliserar inom 5 dygn

Fjärde Bataljon, utbildningsbataljon/depå, personal krigsplacerad i bla Brigadunderhållskompani mobiliserar inom 5 dygn

Övriga brigadförband utbildas av respektive funktionsförband, bemannas av Värnpliktiga, mobiliserar inom 10 dygn

Patria AMV demonstration

https://sv.wikipedia.org/wiki/8._motorbrigaden

Luftvärn – RBS-70

Det finns dom som vill att Robot 70 ska tilldelas hemvärnet och tror att det skulle räcka med ett par timmar utbildning för att kunde använda systemet. Ja man kan lära nån att skjuta en robot på ett par minuter, men han kommer inte att träffa någonting.

Hotbilden som systemet skulle möta är Östblocket på 70talet och tänkt utveckling, vi talar om MIG21, MIG 23/27 och SU17/22 beväpnade med raketer och dumma bomber där raketerna kanske avfyrades på 1800 m avstånd, för att möta detta hot byggde man ett system med spaningsradar, målinvisning och snabbrörliga eldenheter med kort reaktionstid med IK utrustning för att förhindra vådabekämpning. Systemet kräver vissa eldförberedelser för att kunna ta emot invisning från spaningsradarn, så även om man kan vara klar för skott på ett par minuter så tar det minimum 10-15 minuter till innan man kan ta emot invisning mot luftmål

Senare utvecklade man Systemet till det mörkerkapabla, eldledningsradarförsedda RBS90 efter en ny hotbildsanalys

För att kunna bekämpa alla flygfall krävdes det ganska mycket nötande i simulatorn, när man låter folk prova på simulatorn brukar man välja ett lätt rak flygbana med ett långsamtgående transportflygplan och jag kan tänka mig att folk som fått prova på tycker att -det här var ju enkelt…

Bekämpningsförlopp

1, Mål upptäcks av radarn
2, Kompanistridsledare kvalificerar och tilldelar mål
3, Radaroperatör påbörjar följning
4, Invisning till robottroppen påbörjas
5, Robotskytt börjar söka mål med hjälp av sina ögon i den invisade riktningen
6, Start av siktet, Målfångning, eldtillstånd från troppstridsledare
7, Manuell IK fråga
8, Robotskott

Om jag minns rätt så får förloppet får inte ta längre tid än 12 sekunder

Det innebär att har man en ensam robotlavett utan kringsystem så är man i princip en ersättare för dom gamla lokalförsvarsluftvärns förbanden med 40mm m/36 som skulle skydda mot luftlandsättning och skjuta mot långsamma feta transportflygplan och helikoptrar. Att skjuta mot ett taktiskt uppträdande attackflygplan eller attackhelikopter kräver betydligt mer av skytten, såvida man inte står vid öppen kust och gärna har någon form av förvarning.

När det gäller att tilldela RB70 till Jägar/Amfbataljoner anser jag att så länge har man Soldater och Befäl som är fullt utbildade på systemet och känner tilll dom taktiska begränsningarna så är det OK, då det är enheter som kan hamna i utsatta lägen och behöver självskydd mot främst Attack-helikoptrar

Varför man nu inte väljer att bygga vidare på RBS70 NG och skaffa ASRAD-R som tex Finland har och Brasilien nyligen beställt och istället köpa den dyrare IRIS-T SLS vet jag inte, Man får ju hoppas att vi får ett bra system för 1 miljard

Länkar:

First IRIS-T SLS Air Defense System Exported to Sweden

Saab-chef besviken över val av ny luftvärnsrobot

Finns ingen majoritet i riksdagen för det tyska systemet IRIS-T SLS

Vårt Luftvärn om IRIS T