Armen

Danska Armén

När man började omstrukturera det Danska försvaret år 2000, var tanken att man inom ramen för en fördelningsstab med två brigader och understödsförband, skulle kunna sätta upp tre Bataljonsstridsgrupper som kunde roteras i internationell insats. Man skulle även med lång förvarning kunna sätta upp en brigad för insats och övriga förmågor skulle dimensioneras för att understödja bataljonsstridsgrupperna. En del förmågor avvecklades som luftvärn. Den ena brigaden skulle bestå av fast anställd personal och man bibehöll sitt system med frivillig värnplikt och vid behov pliktinkallelse.

I övrigt reducerade man till:

  • Tjänstegrenscentrum för Artilleri
  • Trängregemente
  • Signalregemente
  • Spaningsbataljon
  • Underrättelsecentrum (2014)

Med uppgift att stödja internationella insatser och bataljonsstridsgrupperna, förutom ovan nämnda finns det Jägarsoldater, MP mm. För att säkerställa möjligheten att växa vid behov behöll man även tre kaderorganiserade bataljoner, förutom utbildningsbataljonerna och de enheter som ingår i högvakt.

Man bygger på värnpliktiga som i första hand tas ut frivilligt och övriga lottas in. Efter genomförd grundutbildning, HBU 4 månader (hærens basisuddannelse) har man möjlighet att välja någon form av anställning, där man får genomgå HRU 8 månader (Hærens Reaktionsstyrke Uddannelse). Man kan då bli fast anställd soldat eller ”rådighedspersonel” med ett reaktionsstyrkekontrakt (GSS-T)

Utöver detta har man Arméhemvärnet som består av ca 36 000 man och Lokalförsvarsområden (FO) som mobiliserar en Infanteribataljon. Dom består av värnpliktiga som genomfört utbildning (HBU/HRU) dom senaste tre åren och hemvärn. Styrkan består av total ca 20 000 man, men övas inte fredstid.

Fredsorganisationen speglar inte krigsorganisationen då regementen ingående i dom båda brigaderna har fast anställda, tidvis anställda och värnpliktiga under utbildning i sina bataljoner. Det är inte heller enbart dom enheterna med fastanställda som står för utlandsmissioner utan även kaderorganiserade och utbildningskompanier sätter upp enheter för utlandsinsats, troligen för att minska belastningen då det enbart finns 14 stridande kompanier i organisationen.

 

Materiellt sett har man tex:

  • 20 120mm Grk
  • 15 120mm Grk (Cardom beställd för Pirahnas)
  • 12 M109 Haubitz
  • 15 155mm Ceasar beställda som ersättning för M109
  • 45 CV9035
  • 57 Leopard 2 A5 varav 44 ska renoveras till 2A7 (Behov av minst 70 för ny org)
  • 257 M/113 G3
  • 96 PIRANHA III C
  • 309 PIRANHA 5 ska anskaffas som ersättning för M/113 mfl
  • 84 MOWAG Eagle IV
  • 29 MOWAG DURO III P
  • 36 MOWAG Eagle V (Levereras 2018-2019)
  • 24 Lv robot Stinger (I Malpåse)

Den nya försvarsuppgörelsen innebär för Arméns del en ökad betoning på nationellt och NATO försvar och innebär återtagande av olika förmågor och en faktisk utökning av numerären. Budgeten ökas från 1,17% av BNP till 1,3% 2023. I siffror ökar det med 800 Miljoner DKK under 2018 och stegras till 4.8 Miljarder 2023, som motsvarar en 20% stigning mot idag. Samtidigt ålägger man försvaret ett besparingsprogram för att frigöra pengar till reformerna, så 2018-19 kommer att bli magra år.

1a Brigaden, Armens Internationella Center med stab i Haderslev kommer att byggas ut till en komplett, insatsbar brigad. Brigaden utför normalt uppdragsinriktad utbildning av de Bataljonsstridsgrupper som armén sänder till internationella uppdrag. Den ska främst bemannas med professionella soldater från dom stående enheterna, men upp till 1000 reservister beräknas kunna ingå i styrkan på 4000man.

Brigaden kommer att bestå av dom tre stående Bataljonerna och tillföras Art, Ing och Trängbataljoner och bl.a. underättelseförband. Den förväntas vara fullt fungerande med både luftvärn och underrättelsekapacitet runt 2022 och stå till NATOs förfogande

Det finns uppgifter att den tänkta organisationen ska se ut som nedan

NATO Brigad

Fördelningsstaben (Danske Division) är fredsmässigt ett kompetenscentrum ansvarigt för bl.a. utbildning av brigader, övningar och doktrin och har ett tätt samarbete med dom Baltiska brigaderna. Staben kommer att slås ihop med Arméstaben och försvinner därmed som egen myndighet. Stabsmedlemmarna flyttas till NATO Multinational Division Nort med placering Karup i Jylland og i Adazi i Lettland. Det innebär att Divisionen blir Danskledd

Som en del i Försvarsbeslutet 2018-2023 har man beslutat om förstärkningar enligt punktlistan:

  • En ny lätt infanteribataljon i Haderslev om ca 500 man
  • Artilleriregementet uppstår som egen myndighet igen
  • Artilleribataljonen får ett 3je batteri
  • Ett luftvärnskompani sätts upp igen
  • En tredje stridsvagnsskvadron sätts upp
  • Spaningsbataljon kommer att utökas till tre skvadroner
  • Kgl Livgardet får ett fjärde vaktlag för att kunna stödja Polisen vid terrorangrepp
  • Pansarvärnsförmåga återtas (TOW avvecklades 2010)
  • UAV (Drönare) kommer att tillföras
  • Utrustning för elektronisk krigföring tillförs
  • Ingenjörs materiel anskaffas (bl.a. Tung Bromtrl)
  • Jægerkorpset og Frømandskorpset utökas med 50%, på sikt ska dom fördubblas
  • Antalet VPL ökas med 500 per år
  • Ett mobiliseringskompani med Vpl tillförs dom tre stående bataljonerna

Tillförseln av Mobiliseringskompanier innebär att för första gången sen 2004 kommer man att krigsplacera Vpl ur personalreserven i förbanden och man skriver att det kan komma att tillföras fler kompanier under förutsättning att Mtrl och utrustning tillförs.

Fredsorganisationsschemat för brigaderna nedan är inte heltäckande och att det finns förändringar i utrustningen, tex fördelningen av CV90 i kompanierna. Livgardet har tex en extra utbildningsbataljon som enbart utbildar högvaktssoldater.

Uppsättningen av den nya NATO -brigaden kommer att medföra organisationsförändringar och ändrade uppgifter. Text i rött är beslutade men inte genomförda nyuppsättningar, sen tillkommer även ett mobiliseringskompani  per bataljon i framtiden.

13/SFR Slesvigske Fodregiment i Haderslev som sätts upp igen kommer att ingå i 2 brigaden som en lätt (HKP) luftburen resurs, för nationella, internationella eller NATO insatser.
III/GHR Spaningsbataljon på Bornholm kommer att flyttas organisatoriskt, antingen 2 Brigaden, Divisionsspaning i Div North eller självständig
1/JDR och V/JDR Flyttas 2019 till 2 Brigaden

Vilka fler ändringar som kommer, får vi se nästa år så skissen nedan är redan nu överspelad

Danska Brigader2

Danska militära förkortningar

https://www.regeringen.dk/nyheder/forsvarsforlig-2018/

https://www.hod.dk/nyheder/brigade-bliver-til-virkelighed/

https://www.dr.dk/nyheder/politik/44-kampvogne-skal-moderniseres-koster-mindst-829-millioner-mere-end-forventet

Multinationalt Divisionshovedkvarter i Baltikum

Den littauiske Griffin Brigade knyttes til Danske Division

Uppdaterat 20118-12-08

danske soldater

Annonser

Militär närvaro i ”Milo NN”

Tittar man på placering av militära förband så har i princip området mellan Uppsala och Arvidsjaur, en sträcka på ca 65 mil lämnats tom på utbildningsförband, givetvis finns hemvärnsförband och utbildningsgrupper inom det området och det genomförs olika hemvärnsutbildningar. Men området från Östersund och österut har ökat i betydelse då ett större mobiliseringsförråd för Amerikanska förband ligger på andra siden gränsen.

Även om unga från dessa områden söker sig till försvaret så finns det ett antal som inte kan tänka sig att göra värnplikt och eventuellt påbörja en militär karriär i en annan del av landet. Om man inte redan har rekryteringsproblem till Hemvärnet så kommer man att få det på sikt när soldater utbildade förr, faller för åldersstrecket. Läser man Personalförsörjningsutredningens rapport, En robust personalförsörjning av det militära försvaret (SOU 2016:63) så visar den på behovet att utöka antalet utbildade soldater för att säkra tillgången på anställt befäl och soldater i framtiden.

Att bygga upp ett nytt Regemente på en ort tar tid, att bygga kaserner, anlägga skjutbanor går relativt fort, med undantag för miljöprövningar. Det som tar tid är att rekrytera 150 – 200 Befäl, det tar åratal innan man blir självförsörjande

Lösningen är att börja i liten skala med att utbilda ett kompani, och utnyttja befintlig infrastruktur på t.ex. skjutfält och gärna tillföra moderna baracker för förläggning, vård och utbildning. Personalförsörjningsutredningen föreslår att man ska börja utbilda moderna lokalförsvarsförband och det är en lämplig förbandstyp då tex stridsfordon knappast ingår. Ska man bygga upp en större verksamhet på sikt krävs det att det blivande förbandet inte ligger för lång bort från ära och redighet, någon form av social infrastruktur måste finnas nära, som affärer, Caféer, skolor mm.

4 R

Plutonsbaracker på Väddö från tidigt 80tal

Vi har ett exempel som är Villingsbergs skjutfält som ligger nära Karlskoga och Örebro, platsen är väl inte direkt känt för sitt stora nöjesutbud men det är nära till stadens ljus.

Villingsberg har kapacitet att förlägga upp till ca 350 Soldater och utbildning av Hemvärn sker där, man har flyttat dit tjänster från Örebro och satt upp Arboga Utbildningsskvadron från K3 förra året
Det är en plats där jag tror vi kommer att få se ett nyuppsatt förband i framtiden, frågan är om det blir ett nytt A2?

Nästa är kommer 240 blivande Hemvärnare att utbildas i Kiruna, Östersund, Härnösand och Umeå. Härnösand har kapacitet att ta ca 100 soldater och fördelen att ha både ett närövningsfält och 20 minuter bort ett skjutfält (Skärsviken). En stor fråga är möjligheterna att på sikt växa på det gamla regementsområdet men man har en positivt inställd politisk ledning så ingenting är omöjligt och både flygplats och tågförbindelser

Skärsviken

I Östersund har man Fältjägargruppen som är placerad på fd F4 Frösön och tillgång till Dagsådalens skjutfält och utbildar ett mindre antal Hemvärnssoldater varje år. Frågan är om fd F4 är lämpligt att växa i då det ligger bredvid Flygplatsen eller om man behöver bygga nytt vid Dagsådalen och aktivera Grytans skjutfält igen ? Fördelarna Med Östersund är relativt goda kommunikationer och närheten till Åre

Dagsådalen skjutfält

Sollefteå har ingen permanent militär närvaro längre men Tjärnmyrans övningfält finns kvar och kan användas, mig veterligen är staden och länet intresserade att få dit militära arbetsplatser igen och en lämplig väg vore att börja bygga upp infrastrukturen vid fältet med nya förläggningsbaracker lektionssalar mm för upp till 150 soldater och befäl så man kan använda platsen som repövningsläger och ha kurser där. Kommun lär nog vara villiga att ta en del kostnader som anslutning av lägret till Vatten och avlopp mm

Tjärnmyrens skjutfält.JPG

Jag är av den åsikten att man ska satsa på alla orterna men ha olika slutmål. Huvudmålet tycker jag är att man ska sätta upp en Brigad till. Om Östersund eller Sollefteå är lämpligast för att utbilda Mekbataljoner och bli Brigadcentrum är en fråga om lämpligaste skjutfält och utbildningsbetingelser

Om en ort blir Brigadcentrum så kan man på sikt låta dom andra bli centrum för funktionsförband, i Norra Sverige saknas utbildningsförband för t.ex. Träng, Ingenjör och Luftvärn, man skulle kunna tänka sig att under en 10års period utveckla orterna till:

  • Östersund – Brigadstab och Mekbataljon(er)
  • Sollefteå – Träng och/eller Ingenjörbataljon
  • Härnösand – Luftvärnsbataljon – Brig Lv

 

Jag har tidigare gjort två inlägg som delvis berör frågan:

Nya Regementen

Placering Nya utbildningsförband

Länkar:

http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2016/10/10/blir-ett-miniregemente

http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2017/04/27/kan-bli-ett-regemente

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/varnpliktiga-utbildas-i-harnosand

http://www.allehanda.se/vasternorrland/harnosand/harnosand-beredd-att-utbilda-varnpliktiga-vi-har-kapacitet-att-ta-emot-100-soldater

https://www.allehanda.se/logga-in/varnplikt-oppnar-for-nya-regementen-landshovdingen-undersoker-skjutfalt-i-solleftea-och-harnosand

https://www.harnosand.se/download/18.67af52d2146650cd87c48bdd/1401970023342/Forsvarsmaktens-intressen-och-riksintressen-for-totalforsva.pdf

Värnplikt – Antal Manöverbataljoner?

Värnpliktsutredningen föreslår en halvering av antalet GSS/T (tillfälligt tjänstgörande soldater) för att finansiera utbildningen av värnpliktiga. Som en följd kommer man att ersätta hälften av dom nuvarande GSS/T med GSS/P (Pliktpersonal, Vpl). Effekten blir då att man i praktiken minskar dom insatsbara manöverbataljonerna eftersom dom värnpliktiga inte får kallas in utan regeringsbeslut, vilket man kan göra med den anställda personalen GSS/K-T.

Mitt förslag är att man sänker ambitionen att förbandet ska ha två bataljoner insatsberedda och istället ökar antalet bataljoner på varje garnison med olika beredskaps och bemanningskrav.

1:a Bataljon. I så stor omfattning som möjligt bemannad med GSS/K och resten GSS/T, dvs. anställd personal, fullt utrustad med matriel, ammunition och underhåll

2:a Bataljon. Bemannas med GSS/P (värnpliktiga) med GSS/T (tillfälligt tjänstgörande) i nyckelbefattningar, fullt utrustad med matriel, ammunition.
Det befäl som inte är ianspråktagna till annat kommenderas till Depåbat i fredstid för utbildning av värnpliktiga. Kort mobiliseringstid

3:je Bataljon. GSS/P (Värnpliktiga) värnpliktigt och reservbefäl. Lång mobiliseringstid, Utrustning ur förbandsreserv och personal ur personalreserven. När medel tillförs, samma status som 2:a Bat

Depåbataljon. Grundutbildar värnpliktiga. Mobiliseringsdepå för ersättningsmanskap och befäl. Bör förfoga över ”egna” Förbandsklossar och inte som förr, låna materiel från krigsbataljonerna.

  1. Vinsten blir att vi får mer personal att avdela till utbildningen av värnpliktiga
  2. Vi får fler bataljoner som kan växlas upp i framtiden
  3. Vi får på sikt fler brigader
  4. Understödsförbanden kan förrådsställa sin ”andra” bataljon vid ”sin” brigad i andra änden av landet. Tex kan en Artbat förrådställas i Mellansverige.
  5. Vi separerar utbildningsverksamheten från krigsförbanden
  6. Utöver detta behövs minst två till tre GSS/P kompanier avsedda för Gotland

Nu har ni säkert invändningar att det saknas lastbilar, och annan utrustning till en tredje manöverbataljon men det spelar ingen roll. Det räcker till en början med en Bataljonschef och en Adjutant/Expeditionsbefäl samt tomma matriel och personallistor. Sen får man titta vilken utrustning som finns i förbandsreserven och vilken lämplig personal som finns i personalreserven och börja pricka av i listorna vad som finns tillgängligt. Det finns t.ex. stridsfordon 90 till fler bataljoner. Saknas det fordon eller annat så finns förfogandelagarna, så man kan kalla in ”Åkare Svenssons” lastbilar vid mobilisering, eller att man köper t.ex. vattendunkar på Biltema.

mobilisering

Den stora vinsten blir att vi börjar NU och inte i en obestämbar framtid när försvaret vunnit i budgetlottot och med tiden fylls listor över matriel och personal på tills bataljonerna når full krigsduglighet och man kan kalla in till en första SÖB. Skulle försvaret tillföras mer pengar kan man öka ambitionsnivån genom kaderbemanning och minska mobiliseringstiden

Målet med brigader med tre lokala bataljoner nås först när Chefen för tredje bataljon rapporterar att bataljonen är mobiliserbar. Genom att låta P7 utbilda båda motorbataljonerna och livgardet utbildar en Mekbat som ingår i 4 Brigaden behöver man som ett första steg bara sätta upp en ny Mekbat, 193je.

Det finns dock ett viktigt val, att antingen övergå till ett stridsvagnskompani per bataljon eller låta vissa bataljoner bara ha stridsfordon 90

På högre nivå innebär det tillgång till fyra brigader på lång sikt, och på kort sikt två sammanhållna brigader och två stridsgrupper (+Stridsgrupp Gotland)

brigader-1stegbrigader-2steg

brigader-3steg

brigader

Andra synpunkter på armens utformning hittar ni hos hos Cylinderhatt

Begränsad budget!!

Vi ska ha klart för oss att vi kommer att ha en begränsad budget oavsett riksdagsmajoritet i framtiden, alla uttalanden om 10 Brigader och fasta KA brigader är dagdrömmeri som inte tar hänsyn till ekonomin och den militära och politiska kartan runt oss, oavsett ev framtida medlemskap i NATO

Prio 1
Bottenplattan, vi måste se till att personalen har utrustning, utbildning och får öva med en ersättningsmodell som säkrar kompetens och tillgång på personal

Prio 2
Vi måste aktivt och skyndsamt påbörja uppbyggnaden av totalförsvaret Om vi inte kan säkra befolkningens grundläggande behov av säkerhet, föda och skydd spelar det ingen roll hur många brigader vi har.

Prio 3
Vi måste anskaffa vapen/vapensystem så gör att befintliga plattformar/förband kan verka. Tex nytt luftvärn, luftvärn till Visbyklassen, attackvapen till Gripen, skyddade granatkastare till mekaniserade Bataljoner mm

Prio 4 Tillse att dom två beslutade brigaderna har full bemanning och alla ingående delar i Brigaden produceras ”Lokalt” och att förbanden på Gotland byggs ut till en full Bataljonsstridsgrupp.

Jag bygger mitt resonemang på att i Sydsverige kommer försvaret att skötas främst av flyget, flottan och kvalificerat luftvärn då ett sjöinvasionshot mot fastlandet är relativt osannolikt, undantaget Gotland. Vi behöver även en expeditionär förmåga för att möta internationella åtaganden i t.ex. Ålandsförträngningen och i Baltikum. Viktigt är att dessa Bataljoner t.ex. luftburen bat och Amf har egenskydd i form av lätta Lv robotar och Pansarvärnsrobotar mm.

I Norra Sverige kan vi komma att se konventionella anfall som bäst möts av mekaniserade förband understödda av många artilleriförband

Titta på kartan, 1986 gick gränsen för Warsawapakten utanför Lübeck-Travemünde, drar man ett streck norrut så ligger Skåne långt bakom denna linje. Det innebar att alla Östtyska, Polska och Baltiska hamnar kunde utnyttjas som utgångspunkt för landstigning, idag är det Königsberg och St Petersburgsområdet som kan nyttjas, det utesluter en större kustinvasion. Det som kan låta sig göras idag är ett angrepp på Gotland eller taktiska landstigningar skärgården och Ålandsförträngningen.

Utskeppningshamnar Warsawapakten

Däremot är vi idag extremt sårbara för angrepp mot kommunikationer, energiförsörjningen och därmed leveranser av livsmedel mm Några sjöminor i inseglingsrännorna till våra importhamnar så blir färskvaror och drivmedel blir en bristvara.

I Norrland ser hotet ut som förr, mekaniserade förband över landgränsen.

Krigsmakten Ryssland

Kustartilleri eller Hamnförsvar?

Uppdaterad 2/7 2016

Det finns en del som önskar Kustartilleriet tillbaka, men det är dött och begravet och kommer aldrig igen i sin gamla form. I en alternativ historieskrivning kunde man ha utvecklat dom moderna tunga batterierna genom att ha ersatt en eller flera pjäser med VLS, för t.ex. Sea Sparrow och Harpoon. Men en sådan utveckling hade troligen motarbetats av delar av Marinens officerskår. Inte heller det fasta minvapnet kommer åter då systemet var lätt att sabotera och dyrt att underhålla.

Hamnförsvar bestod av olika typer av pjäser i värn eller torn från 37mm PvKan till 75mm torn från Strv74, som ingick i lokalförsvarsförband (värnförband). Dessa enheter saknade eldledning, och mörkerförmågan kom från lyspistol eller närlys. Dom fyllde sin uppgift att vara sista linjens försvar och bemannades av äldre reservister.

I sociala media främst har man lyft frågan om försvar av tex hamnen i Slite, där det även saknas sprängkamrar. En del tycker att ett kustrobotbatteri på Gotland har prioritet men förutsättningarna för ett eldtillstånd är mycket höga, om man jämför med kanon där flera varningsskott kan avges innan verkanseld


Mitt förslag till lösning är att vi sätter upp moderniserade hamnförsvarsförband bemannade av främst Armen och Hemvärnet. Förbanden ska ha en uppgiften att spärra hamnar med minor, och mineringen skyddas av kanoner Genom att återköpa ett 10tal stridsvagnstorn typ Strv121 och gjuta fast dom vid hamninloppen på enklare bunkrar, får man god effekt och tillräckligt skydd samt kan använda befintlig ammunition.  Det finns ingen anledning att ha skyddsnivå och uthållighet som ett 12/70 batteri, det blir för dyrt.

Ska vi i dagens ekonomiska läge kunna blockera hamnarna, så måste vi hålla kostnaderna nere, och få så stor taktisk utväxling på investeringen som möjligt, genom att en motståndare måste undanröja hotet. Sätter han in förbekämpning och/eller sabotageförband tidigt röjer han sina avsikter, gör han det sent är risken att att inte hinna slå ut enheten och röja minorna i tid.

Fler pjäser, bättre skydd, stridsvagns och artilleriförband är bra, men inte för ett Värnkompani vars huvuduppgift är hamnförsvar. För skydd av skärgårdsområden passar däremot Spärrkompanier bättre.

F 23 Rockan

För att kunna säkert spärra hamnar behöver vi minor, och den klassiska rockan F/23 – F/24 fyller den rollen bra. Det är en enkel mina som är designad så att den ska glida ut från en kaj om man fäller den med kran från en lastbil. Den avsågs även som strandförsvarsmina och kan läggas från mindre båtar, nåt som HV har övat nyligen

Se även reportaget i tidningen HVnr 5-2015 Sid 39 Det hade jag själv missat men  det är av stor betydelse för våra möjligheter att försvåra fientlig verksamhet i hamnar och viktiga leder och faktumet att vi har dom och övar med dom innebär att motståndaren måste planera in tid och resurser för att kunna minsvepa tilltänkta landstigningshamnar. FM bör snarast öva detta med Hemvärnet på Gotland och avge en avsiktsförklaring om att F/23 ska kunna tillföras och lagras lokalt.

Mina M_24 Rockan

Bild från militarhistoria.ifokus.se

Stridsvagnstornet från Leopard har ett modernt IR sikte som ger bättre förmåga till mörkerstrid än dom gamla tornen och tornets kulspruta ger en möjlighet att själv avvärja infanteriangrepp. För närspaning behöver man en enkel fritidsbåtsradar som kan ge förvarning och en lägesbild, idag kan en sådan radar även generera målspår. Den enda ”avancerade” utrustningen man skulle kunna förse förbandet med är en flyttbar hydrofon (sonarsystem 618) för att försvåra UV verksamhet av tex Röjdykare, den kräver dock specialutbildad personal om den ska kunna nyttjas full ut.

Man skulle kunna placera tornet öppet som på bilden men i för att öka skyddet mot multipelvapen och till del styrda vapen bör man bygga tre enkla betongväggar och tak som kasematt, ungefär som i det Schweiziska exemplet längre ner. Stora delar av bunkern och utrustningen som elverk, luftreningsanläggning finns i antingen FMs förråd eller köps på öppna marknaden, vilket gör att kostnaderna blir relativt låga. Vi har dessutom erfarenhet och färdiga ritningar på mycket som tex Sk10 Kupol Det är även möjligt att det finns äldre värn som kan nyttjas som stomme

Centuriontorn

Foto: Bunkermuseum Wurzenpass

Ett förband skulle kunna se ut som följer

  • Stabs och trosspluton
    • Stabs och Sambandsgrupp
    • Spaningsgrp RR/UV
    • Trossgrupp
    • Närskyddsgrupp
  • Pjäspluton
    • Pjäsgrupp1
    • Pjäsgrupp2
    • Närskyddsgrupp
  • Närskyddspluton

Förbandet bemannas med Hemvärnspersonal för kuppförsvar och vid mobilisering av äldre krigsplacerad personal, tex Stridsvagnssoldater för tornen, Amfibie för Spaningsgrupp osv, för att minimera omskolningstiden. Repetitionsutbildning skulle kunna delvis ske i Försvarsutbildarnas regi.

detta forum finns det bilder på hur man nyttjat Centuriontorn för fast försvar, en längre bildserie hittar ni här från ombyggnaden av ”Sperrstelle Stadel” där man ersatte äldre artilleri med två Centuriontorn. Där ser ni även från bild 79 och framåt utbildningshjälpmedlen

  1. På en enklare bunker sätter man tornet som får skyddsväggar och tak samt att tornet har tilläggspansar, i en Svensk variant skulle en enklare kasematt som ökar skyddet mot multipelvapen räcka.

Strvtorn Bunker

2. Strömförsörjning via ett enklare elverk och Jeepdunkar för drivmedlet

Värnpjäs5

Värnpjäs6

3. Enkel luftrening för NBC skydd

Värnpjäs7

4. I den Schweiziska varianten läggar man pjäsställningen i bergssidan och planterar rikligt för att maskera

Värnpjäs2

Värnpjäs11

 

Nytt medeldistansluftvärn (MR Lv)

Det förekommer uppgifter om nyanskaffning av medeldistansluftvärn och att valet skulle vara mellan Patriot eller Aster. Det bygger på en FMV presentation där man utgår från att om systemet ska vara anskaffat och levererat innan 2020 dvs inom 4 års tid, så måste vi köpa ett färdigt förband från någon som har ett överskott av moderna Luftvärnssystem. Systemet måste vara i produktion och beställningsbart efter 2020. Dom enda mig veterligen är idag Tyskland/USA med Patriot där Tyskland borde ha 6 Batterier över. Frankrike och Italien har idag 16 system med (ASTER-30)SAMP/T men inget direkt överskott, men jag tror att Frankrike av industripolitiska skäl skulle vara beredda att påbörja tekniköverföring och utbildning med kort varsel även om det under ett par år gör att deras egna beredskap sjunker. Jag har tidigare skrivit om om Patriot och SAMP/T i bloggen

Saab har under hösten tecknat kontrakt med FMV om livstidsförlängning av luftvärnssystem RBS 97 där leveransen ska vara klar 2019 och det är förmodligen för att kunna ha systemet igång tills 2024-. Men det finns även en möjlighet att livstidsförlänga systemet med nya robotar mm som jag har skrivit om här.  Men det är ett fattigmanslösning som dock har den lilla fördelen att man kan samköpa robotar med flottan eller överta flygets.

Att köpa Ryskt kan vi glömma av både Politiska och Tekniska skäl så det finns ingen anledning att ta upp dom systemen här.

2016-12-29 SVD Sverige är på väg att göra en jätteinvestering i nytt luftvärn

Regeringens proposition 2014/15:109 Försvarspolitisk inriktning
Sveriges försvar 2016–2020

”Ett nytt luftvärnssystem med medellång räckvidd anskaffas till en av de två luftvärnsbataljonerna. Den andra bataljonen får det nya systemet efter periodens slut”

https://krigsmakten.wordpress.com/2014/08/17/luftvarn-patriot-eller/

https://krigsmakten.wordpress.com/2014/12/22/luftvarn-hawk/

http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/01/grunden-lagd-for-svensk-tyskt-utbyte-om-luftvarn/

http://saabgroup.com/sv/Media/news-press/news/2015-11/saab-tecknar-kontrakt-om-livstidsforlangning-av-luftvarnssystem-rbs-97/
I beställningen ingår att genomföra livstidsförlängande åtgärder och att tillföra ny funktionalitet i systemet för att möta dagens och framtidens hotbild. Arbetet omfattar uppgraderingar av både hårdvara och mjukvara av systemets samtliga systemkomponenter som belysningsradar, lavett och stridsledningsenhet.
Leveranserna sker successivt från och med nu med slutleverans under 2019. Arbetet kommer till största delen att beröra Saab i Växjö men också Halmstad och Järfälla

SAMP T

Bild från www.armyrecognition.com

Försvarspolitik – Allians

Jag är övertygad om att vi behöver ansluta oss till NATO då vi helt enkelt inte har råd att bygga upp försvaret till den nivå vi behöver för att stå helt ensamma även då vi är i ett betydligt bättre läge än när gränsen för Warsawapakten gick vid Lübeck.

En del talar om en allians med Finland, men varför skulle dom ge oss försvarsgarantier när vi knappast kan förvara oss själva och i princip inte ge dom någon annan hjälp än glada tillrop i nuläget!
Dock är ett beslut om NATO medlemskap tätt knutet till Finlands säkerhet och vi kan inte ta ett beslut utan att våra Finska bröder har fått ge sin syn på läget och i samråd med dom av den enkla anledningen att ur Rysk synvinkel kan NATO hota St Petersburg och Murmansk på ett helt annat sätt än tidigare om vi och Finland går med i NATO.

Min bedömning är att även om NATO skulle släppa in oss så skulle vi i nuläget inte ha något att säga till om då vi helt enkelt inte har tillräckligt med egna resurser som skulle motivera att vi leder NATO enheter utan vi skulle helt underställas dom NATO förband som skulle operera i vår närhet eller på Svensk mark.

Det innebär att vi behöver bygga upp vår försvarsmakt i storlek och ha ledningsresurser som är dimensionerade och övade i att leda större förband. Vi behöver att analysera vilka förmågor vi behöver för att delta i ett nordeuropeiskt NATO samarbete där även Finland på något sätt ingår och vad vi behöver för det rent nationella försvaret och åtminstone påbörja anskaffning och uppbyggnad innan vi blir fullvärdiga NATO medlemmar.

MAP

Dom direkta uppgifterna jag ser är att vi ska försvåra för Ryssarna att verka med flyg och marinstridskrafter i Östersjön med hjälp av flyg och ubåtar, samt kust och lvrobot förband på Gotland och på det sättet säkra hjälpen till dom Baltiska staterna.

Flottan med Amfibiekåren behöver förutom att säkra svenska kustområden och leder även kunna samverka med Finska förband i att spärra Ålandsförträngningen och försvåra fientlig verksamhet i Finska vikens mynning

Armen bör deltaga i en ”Rapid Deployable Nordic brigade” som bidrag till det gemensamma försvaret och förutom permanent närvaro på Gotland ha sin tyngdpunkt i Norra Sverige med en Fördelning för att i samverkan med Norska och Finska förband skydda NATOs nordgräns.

Vi kan även erbjuda oss att förhandslagra materiel för t.ex. två ”Flygbasbataljoner” och Luftvärn i Norrköping och Göteborg där vi kan erbjuda lagring i bergrum, och även öva och förbereda egna basbataljoner i att kunna tanka F-16 och andra flygplanstyper.

Försvarspolitik – skalförsvar, djupförsvar eller både och?

Utgår vi ifrån hotbilden som jag tidigare diskuterat behöver vi både ett skalförsvar och ett djupförsvar, men behoven ser olika ut i landet. Gotland och Övre Norrland är dom delar av landet som är i störst behov av Arméförband för ett djupförsvar, resten av landet behöver behöver ett kuppförsvar och en strategisk reserv.

Man kan utgå från olika scenarion:

  1. Ett asymmetriskt angrepp där dolt sabotage mot vår infrastruktur, minor i våra handelsleder, kombinerat med dolda eller öppna militära punktattacker mot mot militära och politiska mål syftande att framkalla handlingsförlamning i samband med en huvudaktion riktad mot tex Baltikum.
  2. Ett överraskande anfall mot Gotland i syfte att ställa Sverige och Nato inför fullbordat faktum.
  3. En landinvasion i Norra Sverige i syfte att ta Nordnorge

Del 1 Armén:

Vi behöver en Armé som grupperad och rustad för att möta dom olika hoten. Gotland ligger oskyddad i Östersjön och risken för ett kuppartat anfall är stor då vi med säkerhet inte kan säga vad civila handelsfartyg som passerar Ön har för last och Ryssland har förmåga att luftlandsätta och kan transportera mindre förband från Kaliningradenklaven relativt snabbt

Övre Norrlands försvar lever i dag på att Finland hinner mobilisera. Att köra från Ryska gränsen till Sverige tar ca 4,5 timme med personbil, förvisso är det ett begränsat antal vägar men första vågen kan komma i civila lastbilar för att säkra broar på djupet, Ryssland har även visat förmågan att dölja uppmarsch bakom föranmälda övningar och förfogar över markrobotar som kan slå på djupet. 1968 genomförde man 2 övningar riktade mot den norska gränsen som kom fullständigt överraskande.

Avstånd RUS-SWE

Armens Brigader behöver ha huvuduppgift i Nordsverige, men vi måste även ha tillgång till brigadförband i Syd och Mellansverige, dels för att kunna slå mot luftlandsättningar och mindre brohuvuden, men även för att tvinga motståndaren att ta hänsyn till det i sin krigsplanering. Målet inledningsvis borde vara att sätta upp följande förband:

En Fördelningsstab i Boden med en tung Mekbrigad och en lätt Mekbrigad för att i första hand möta anfall över landgräns men även kunna ges ”fredsbevarande” uppgifter Öst om gränsälven, understött av en Artilleribrigad och Jägarbataljoner

En tung Mekbrigad i Mellansverige och en Kavalleribrigad i Sydsverige som snabbt kan sättas in i olika riktningar tillsammans med en luftlandsättningsbataljon och en Artilleribataljon

Vi behöver Nationella skyddsstyrkor i tillräcklig omfattning för att kunna grupperas både i infallsportar och befolkningscentra i hela landet, omfattande både Hemvärnsförband och grundutbildade skyttebataljoner. På Gotland behövs en regementsstridsgrupp bestående av både lokala förband och förhandslagrade enheter

Kvalificerade luftvärnsförband för att skydda militära enheter och även med antimissilförmåga skydda strategiskt viktiga civila och militära mål. Utöver detta givetvis ingenjörs och underhållsförband i tillräcklig omfattning för 5 brigader.

Jag bedömer det inte som orimligt att på kort sikt öka antalet Mekbat 90/122 från 5 till 6 (15 strv/bat) och börja sätta upp 3 lätta Mekbat, det som behövs att man kan krigsplacera redan utbildade och kalla in soldater till värnplikt. Att köpa in ytterligare 24 Archerpjäser och nytt Luftvärn till 3 bataljoner är inte heller olösligt ekonomiskt

Vi behöver även upprätta militär närvaro i triangeln Östersund, Söderhamn och Sollefteå.

Länkar:

Ökad operativ effekt i det nationella försvaret

Jägarchefen – Utan förvarning

Jägarchefen – Operation Gute?

Skipper – Den strategiska idén – eller avsaknad av den?

Avvecklingen av Pbv 501

Bild på BMP

Jag hittade följande artikel i SVT från 2007 om Pbv 501 ”Bandvagnar för halv miljard oanvända”

Visst, det var ett år före Georgienkriget och den eviga freden skulle råda men vad jag stör mig på är följande resonemang:

”Enligt Widman belastar vagnarna Försvarsmaktens ekonomi med ett så kallat restvärde på 750 miljoner kronor.

På Försvarsmaktens pressjour bekräftar man att vagnarna inte längre används, och ska avvecklas. Beslutet ska ha fattats för minst ett år sedan.

Eftersom det är beslutat att vagnarna ska avvecklas kräver Widman ett snabbt beslut om skrotning så vida de inte mot förmodan kan säljas.

Widman kräver att Riksrevisorn utreder varför vagnarna funnits kvar så länge.”

Restvärde!! Försvarsmakten är inget vinstdrivande företag med en balansräkning, hade man anfört att förrådsställningskostnaderna var XX SEK så hade jag kunnat köpa det och jag undrar om man har fattat andra idiotbeslut på sådana grunder.

Vagnarna finns hos företaget Excalibur idag (troligen)

BMP I Stenberk

Luftvärn – RBS-70

Det finns dom som vill att Robot 70 ska tilldelas hemvärnet och tror att det skulle räcka med ett par timmar utbildning för att kunde använda systemet. Ja man kan lära nån att skjuta en robot på ett par minuter, men han kommer inte att träffa någonting.

Luftförsvarsutredningen LFU67 förordade RBS 70 och Systemet utvecklades mellan 1968-1975. Seriebeställning gjordes 1975 och två år senare utbildades dom första krigsförbanden. Totalt sett beställdes 500+ Robotlavetter och över 5000 Robotar. Det räckte till 50 st Lv-Kompanier, både i självständiga Brigadluftvärnskompanier och ingående i Lv-Bataljoner

Hotbilden som systemet skulle möta var Östblocket på 70talet och tänkt utveckling, vi talar om MIG21, MIG 23/27 och SU17/22 beväpnade med raketer och dumma bomber där raketerna kanske avfyrades på 1500-2500m avstånd. För att möta detta hot byggde man ett system med spaningsradar, målinvisning och snabbrörliga eldenheter med kort reaktionstid och utrustade med IK utrustning för att förhindra vådabekämpning. Systemet kräver vissa eldförberedelser för att kunna ta emot invisning från spaningsradarn, så även om man kan vara klar för skott på ett par minuter så tar det minimum 10-15 minuter till innan man kan ta emot invisning mot luftmål och därmed få full effekt av systemet. Då roboten var ledstrålestyrd (Laser) med ett Laserszonrör var den väldigt svårstörd. Man kunde även att välja att skjuta utan zonrör om man ville bekämpa transportflygplan, eftersom sprängladdningen är relativt liten skulle man sikta direkt mot cockpit.

Försök gjordes även med att ge systemet mörkerförmåga genom COND (clip On Night Device och senare anskaffades BORC. Systemet har över tiden utvecklats och Roboten finns i 4 varianter.  Senare utvecklade man Systemet till det mörkerkapabla, eldledningsradarförsedda RBS90 efter en ny hotbildsanalys . Man genomförde även en REMO (renovering modifiering) på systemet 1996 då även ett 40tal enheter överfördes till KA/AMF.

 

RBS70 kallas idag för EldE70 och Försvaret har EldE70C som har BORC, Den senaste varianten på marknaden är RBS70NG som har inbyggd mörkerförmåga, förbättrade systemprestanda, och stöd för skytten som automatföljning av mål. Sammantaget gör det att systemet är effektivt även idag, 40år efter införandet. Om RBS70NG anskaffas till försvaret kommer det att heta EldE70D och bli brigadluftvärn. På marknaden finns det flera varianter tex ASRAD-R  och MSHORAD

För att kunna bekämpa alla flygfall krävdes det ganska mycket nötande i simulatorn, när man låter folk prova på simulatorn brukar man välja ett lätt rak flygbana med ett långsamtgående transportflygplan och jag kan tänka mig att folk som fått prova på tycker att -det här var ju enkelt…

Bekämpningsförlopp med det ursprungliga systemet:

1, Mål upptäcks av radarn
2, Kompanistridsledare kvalificerar och tilldelar mål
3, Radaroperatör påbörjar följning
4, Invisning till robottroppen påbörjas
5, Robotskytt börjar söka mål med hjälp av sina ögon i den invisade riktningen
6, Start av siktet, Målfångning, eldtillstånd från troppstridsledare
7, Manuell IK fråga
8, Robotskott

Om jag minns rätt så får förloppet får inte ta längre tid än 12 sekunder

Det innebär att har man en ensam robotlavett utan kringsystem så är man i princip en ersättare för dom gamla lokalförsvarsluftvärns förbanden med 40mm m/36 som skulle skydda mot luftlandsättning och skjuta mot långsamma feta transportflygplan och helikoptrar. Att skjuta mot ett taktiskt uppträdande attackflygplan eller attackhelikopter kräver betydligt mer av skytten, såvida man inte står vid öppen kust och gärna har någon form av förvarning.

När det gäller att tilldela EldE70 till Jägar/Amfbataljoner så anser jag att så länge man har soldater och befäl som är fullt utbildade på systemet och känner till dom taktiska begränsningarna så är det OK. Det är enheter som kan hamna i utsatta lägen och behöver självskydd mot främst Attack-helikoptrar.

Den nu anskaffade  IRIS-T SLS kommer att ingå i LV-Bataljonerna med det nya Medelräckviddiga systemet som ska anskaffas och skall nog inte ses som en ersättare för EldE70.

Länkar:

https://saab.com/land/weapon-systems/ground-based-air-defence-missile-systems/rbs_70_ng/

https://saab.com/land/weapon-systems/ground-based-air-defence-missile-systems/mshorad/

First IRIS-T SLS Air Defense System Exported to Sweden

Saab-chef besviken över val av ny luftvärnsrobot

Vårt Luftvärn om IRIS T

BORC