Krigsräddningstjänst

Cilvilförsvar – Personal

Jag har gjort flera inlägg om ett införande av ett modernt civilförsvar och det finns möjlighet att starta upp verksamheten utan alltför stora initiala kostnader genom att utnyttja befintliga resurser. Det kan tyckas att dom befintliga 10000 deltid och 5000 heltidsbrandmännen är många, men dom är spridda över landet och styrkorna är minimerade, vilket gör att man inte har redundans eller kan verka under längre tid på många platser. Det finns troligen ett antal inom räddningstjänsten som har krigsplaceringar i Försvaret och behöver ersättas i krig.

För att få personal till Civilförsvaret finns det två vägar att gå. Den Danska Beredskapsstyrelsen (civilförsvaret) har stående styrkor med mycket kort reaktionstid bemannade med värnpliktiga. Beredskapsstyrelsen inkallar på egen hand cirka 400 värnpliktiga per år för nio månaders grundutbildning.

Utbildningen i Skydd mot olyckor (SMO) är en tvåårig eftergymnasial utbildning för den som vill bli brandman och arbeta med räddning och säkerhet. Varje termin antas cirka 100-125 personer till utbildningen. Då det idag finns ett högt söktryck till utbildning i Skydd mot olyckor (SMO) med upp till 2500 sökanden per år till dom 200-250 platserna, kan man anta att det inte vore ett problem att fylla 400 platser eller fler med Civilförsvarsvärnpliktiga.

Genom att låta Civilförsvarsvärnpliktiga ha dom praktiska delarna av Skydd mot olyckor (SMO) i utbildningsplanen kan man korta av den 2 åriga utbildningen. Fördelarna är fler, dels att man utökar urvalet för Räddningstjänsten, dels för dom som går utbildningen då dom får motsvarande VPL förmåner under del av utbildningen och inte behöver ta studielån. Även rekryteringsunderlaget för Deltidsbrandkårer kommer att öka.

På sikt behöver man ta ytterligare minst en utbildningsplats i anspråk för att klara det utökande antalet utbildade där Rosersberg kunde vara ett naturligt val då MSBs sotarutbildning ligger där. Skövde (SRTC) är även det ett alternativ men status oklart efter konkursen. Dessa platser även kunna bli resursorter där utryckningsfordon blir stationerade.

Det här löser inte heller problemet på sikt med tillgången på Civilförsvarspersonal utan skulle kanske ge 2000-3000 krigsplacerade eller frivilliga i organisationen.  Det utbildas dessutom 500-800 Deltidare per år, men dom är i princip redan anställda och ingår sedan i räddningstjänstens beredskap. Den utbildningen genomförs även på andra platser än Revinge och Sandö, t.ex. hos kommunal räddningstjänst och en privat aktör, Skövde (SRTC, nu i konkurs) För att få tillräckligt personalunderlag bör man knyta ihop utbildningen för ”räddningstjänstpersonal i beredskap” (Deltidsbrandmän) och utbildning för frivilliga brandmän med framtida Civilförsvarsutbildningar (Dom här utbildningarna ges i flera fall på distans och hos den lokala räddningstjänsten).

Jag kan tänka mig en 40h+80h civilförsvarsutbildning för frivilliga där den första delen görs lokalt och den andra delen görs som en sammanhängande utbildning under 2 veckor (den gamla civilförsvarsutbildningen var på 2 veckor) Det skulle vara gynnsamt för kommunerna då det skulle avräknas från nuvarande utbildning. För personal som inte ska vara i släck och räddning mm ska man ha anpassad utbildning. Det skulle ge Civilförsvaret tillgång till frivillig ”baspersonal” och bra utbildad spets.

Vi har även det gamla alternativet att plikta in personal och jag skulle kunna tänka mig att man skulle kunna krigsplacera t.ex. Kranförare, Lastbilschaufförer, Grävmaskinister och Tungbilbärgare med sina fordon i civilförsvarsenheter efter en kortare utbildning.

Det skulle ge en personaltillgång som skulle se ut som nedan:

  • Civilförsvarsvärnpliktiga i stående civilförsvarskolonner
  • Frivilliga eller Krigsplacerade fd Civilförsvarsvärnpliktiga
  • Frivilliga civilförsvarare
  • Krigsplacerad specialpersonal

Vilket skulle spegla FM i tillgång på aktiv, krigsplacerad och HV personal.

Civilförsvaret

Civilförsvaret

Bilderna tagna från:
http://www.skymningslage.se/fakta-om-civilforsvaret/

Annonser

Civilförsvar / Totalförsvar – Intro

Jag hade tänkt att skriva om Totalförsvaret och dom delarna som ingick lite längre fram men branden i Västmanland gör att jag skriver kortare inlägg nu.

Totalförsvaret bestod förutom den militära delen av:
Civilförsvaret
Psykologiska försvaret
Ekonomiska försvaret

Även räddningstjänsten, polisen (+Beredskapspolisen) och sjukvården var en del i totalförsvaret.

Det innebar att vi hade stora lager av Olja, Metaller och andra importprodukter som som samhället behövde för att klara en avspärrning under krig, då man upplevt svårigheten med import under VK2

Vi hade även förberett så att det skulle vara svårt att helt slå ut radiosändningar och säkra så att tidningar skull kunna komma ut till allmänheten.

Överallt i landet fanns det förråd med brandpumpar, slang, bergborrmaskiner och förstahjälpen utrustning samt utbildade civilförsvarspliktiga för att använda utrustningen i krig för att tex rädda folk ur sönderbombade hus.

 

Men detta la man ner och dumpade ansvaret på andra myndigheter, landsting och kommuner, kvar blev MSB ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” som idag bara har ansvar om det inte faller på någon annan myndighet och har ansvaret för att samla in, analysera och sprida informationen. Den enda aktiva åtgärden är en del förstärkningsresurser bla 12 skogsbrandsdepåer och visst personalstöd. Livsmedelsverket ansvarar för Den nationella vattenkatastrofgruppen Vaka som har sex stycken förråd i landet för nödvattenförsörjning. Där finns 27 containrar med vattentankar, pumpar och annan utrustning

Hotbilden idag är förvisso annorlunda nu än på 50-60 talet då man väntade sig massiva bombangrepp på storstäderna, men bla ”Ryska Påsken” har ju visat att man inte utesluter angrepp med kärnvapen nära städer och samhället är betydligt mer sårbart idag då Bagerier, Slakterier och kvarnar centraliseras och livsmedelsbutikerna inte har egna lager utan man förlitar sig på dagliga leveranser från centrallager som är beroende av ett ständigt flöde av importvaror.

På 60talet när jag växte upp var det inte helt ovanligt med ett par timmars strömavbrott en kväll, vi tog fram stearinljus, spritkök och spel och spelade monopol tills strömmen kom tillbaka, i skafferiet fanns det alltid en uppsättning burkmat och torrvaror och ingen möjlighet fanns att handla på söndagar eller kvällar. Idag tar nog många det som en självklarhet att alltid ha ström, uppkoppling och tillgång till takeaway 24/7 och många unga förväntar sig att staten ska hjälpa dom i alla situationer och evakuera dom från avlägsna platser när dom inte ens skaffat sig reseförsäkring själva.

Idag är många av oss tyvärr beroende av sina mobiler och plattor för att ta del av information och nyheter samt hålla kontakten med andra, eller har kritisk information lagrad i molnet någonstans och det är nog mest äldre idag som har en transistorradio med fungerande batterier hemma. Det är nog även få som har matlager hemma annat än ris, pasta odyl för ett par måltider, utom på landet.

Jag är rädd att en situation med tex ett långvarigt strömabrott (+72 timmar) kommer att leda till okontrollerad ryktesspridning, förlorat förtroende till Staten pga av orealistiska förväntningar och det finns en risk det sker plundringar både för att komma åt mat, men även folk som kommer att utnyttja situationen med icke fungerande inbrottslarm och en överlastad ordningsmakt för att berika sig.

Upplopp

Här kommer säkert en del läsare säga ”det händer inte här, inte i Sverige” Men jag tror tyvärr att många när dom tvingas inse att att staten inte alltid kan garantera deras välbefinnande och man drabbas av svårigheter, kommer att reagera med ilska. Den kommer att rikta sig mot mot just företrädare för samhället tex brandmän o poliser. Speciellt om man inte kan få ut information och minimera ryktesspridningen.

Förr fanns möjligheten att kalla in beredskapspolis, begära hjälp det närliggande regementet och hemvärnet, nyttja beredskapslager och kommuner hade ledningscentraler med reservkraft och kommunikation. Men det har man lagt ner, skrotat och sålt

Förutom normala kriser och olyckor måste vi inse att vi är känsliga för asymmetrisk krigföring tex:
Anlagda bränder i skog o mark
Anlagda bränder i bränsledepåer eller andra upplag
Saboterade ställverk och kraftledningar
Sabotage mot järnvägar
Virusattacker
Inspelningar av känsliga samtal släpps

Bränder och Sabotage kan utföras i en sådan omfattning att beslutsfattare och organisationer blir mättade och helt enkelt kommer på efterkälken, genom att sedan skjuta skulden på vissa grupper kan man öka splittringen i samhället och minska förtroendet för staten. Virusattacker mot några av våra större livsmedelsgrossister leder till brist på varor och kombineras det med längre strömavbrott så ruttnar maten i kyldiskarna. I ett sådant läge när medborgarna inte har tillgång till internet eller Tv blir samhället extremt känsligt för desinformationskampanjer som kan ha startat månader innan en sabotagekampanj påbörjas. Det kan sedan ske genom ryktesspridning ”strömavbrottet beror på en härdsmälta i Ringhals, man håller det hemligt” eller falska ”Metro” som placeras ut på stan.

Redan genom att ha en beredskap och genomföra övningar minskar man risken för att fienden väljer att angripa på just den punkten, den ökade beredskapen för stora olyckor i fred är bara ett plus.

I kommande inlägg kommer jag att ta upp hur man kan skapa ett nytt och bättre totalförsvar

HJAK Om försvarsupplysning och Totalförsvar