rekrytering

Den frivilliga värnplikten!

Den frivilliga värnplikten har i inledningen inte blivit någon succé, alla platser är inte fyllda och det har höjts röster om att vi måste gå pliktvägen. Det man behöver inse att det är en skillnad på att binda upp sig på t.ex. 11 månader mot att göra en kortare utbildning, även om ersättningen är bättre.

Min bedömning är att vi kan utvärdera det nya systemet om ca tre år, då har intresserade haft möjligheten att prata med kamrater eller läsa i forum vad andra har haft för upplevelse av värnplikten. Därför är det extremt viktigt att:

  • Det finns personlig utrustning i full omfattning
  • Det finns Förbandsklossar att öva med
  • Det finns Befäl som kan utbilda soldaterna
  • Det finns Budget för övningar och ammunition
  • Utbildningen upplevs som krävande och rättvis

Jag har tidigare skrivit om Värnplikt – Attraktivitet och det är viktig att inte ha rädsla för avgångar eller att en del känner sig kränkta av en normal utskällning. Det enda som är viktigt är att de som fullgjort utbildningen svarar Ja på frågor som:

  • Det var inte bortkastad tid att göra VPL
  • Kan du rekommendera en kompis att söka VPL
  • Var grundutbildningen krävande
  • Ställdes det höga krav på dig under utbildningen

Jag tycker att vi bör titta på punkterna nedan och ha det som ledord för soldaterna, jag talar inte om betygssättning utan kravställning utöver dom rent militära egenskaperna. Sen är frågan om det ska vara 8 eller 10 punkter och vilka synonymer man använder, öppen.

Men ska en Soldat under grundutbildning som underpresterar i en eller flera av punkterna och inte visar på någon förbättring få vara kvar? Jag anser att Soldaten ska avskiljas. Gör vi det kommer fullgjord frivillig värnplikt att betyda något för en framtida arbetsgivare och därmed vara rekryteringsfrämjande.

För att bli en bra soldat behöver man ingen medfödd förmåga eller speciell talang utan alla kan bli bra i dessa 10 punkter, det finns inga ursäkter

  • Tidspassning
  • Arbetsmoral
  • Anstränga sig
  • Kroppspråk
  • Attityd
  • Energisk
  • Brinna för din uppgift
  • Villig att lära sig
  • Beredd att göra det där extra
  • Vara förberedd

10 Things That Require Zero Talent

Annonser

Värnplikten återinförs 2019??

Förvisso är jag inte emot en selektiv värnplikt baserad på den gamla Danska modellen med lottning, men det vid en snabb utbyggnad av Försvaret, eller för geografiska områden

”Enligt förslaget ska bara några tusen i varje årskull på cirka 100.000 personer tas ut för plikttjänstgöring. Dessutom omfattas både kvinnor och män, i enlighet med den könsneutrala lagen om totalförsvarsplikt som infördes 1995”

Detta kommer troligen att innebära 50/50 uttagning för att inte anklagas för diskriminering. Men hur ska man då hantera en situation där tex huvuddelen av dom frivilliga är män, ska man då kalla in fler kvinnor än män för att kompensera det?

”Vilka som tas ut för plikttjänstgöring avgörs av saker som lämplighet, villighet och intresse för det militära försvaret.”

Med andra ord, dom som redan är målgrupp för den frivilliga värnplikten? Är det inte bättre att förbättra rekryteringen?

Samtidigt kommer den frivilliga rekryteringen att vara kvar. Den totala mönstringen kan komma att omfatta ungefär 10.000 personer om året, varav en tredjedel baserat på allmän värnplikt.”

Så man ska då plikta in 3-4000 ungdomar, om dom inte är frivilliga, hur ska man då kompensera dom, då det är typ 90 000 som slipper?

”tydligt vad regeringen vill att vi ska åstadkomma” samt att direktiven är ”specifika”

Här blev jag nervös, har vi Politiska mål vs Verkligheten igen? Men kommittédirektiven nedan klarlägger en del.

”En särskild utredare ska föreslå en långsiktigt hållbar personalförsörjning av det militära försvaret som även i fortsättningen huvudsakligen baseras på frivillighet, men där en ökad användning av totalförsvarsplikten kompletterar frivilligheten när krigsorganisationens  behov inte kan tryggas enbart genom frivillig rekrytering”

Det finns fler orsaker till att jag inte stödjer ett sådant förslag, jag tror att det kommer att ha en negativ inverkan på rekryteringen av frivilliga. Varför ska man söka sig till något som måste tvinga in folk i sina led? Ska man blanda frivilliga och pliktade i samma pluton? Blir det A och B gäng? Eller med olika plutoner, Vi och Dom tänk?

Med mer eller mindre ofrivilliga soldater, kommer man att ha samma situation som tidigare, att avgångar är en styggelse och måste bero på befälen oförmåga? Kommer vi att ha klagomål och tidningsartiklar om upplevda kränkningar, mer frånvaro och krav på mindre krävande utbildning?

”ge landets alla 17-åringar i uppgift att fylla i ett frågeformulär, som ska fungera som underlag för urvalet. 2018 ska den utvalda gruppen kallas till mönstring”

Jag skulle jag vilja se att man förbereder allt med ev lagändringar men i nuläget bara bara sjösätta frågeformuläret och mönstringen för att få ett underlag på intresset och status på dom som är intresserad

Frågorna och farhågorna är många

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/forslag-varnplikten-aterinfors-2019

http://www.svd.se/utredning-varnplikten-tillbaka-2019–for-bade-kvinnor-och-man

http://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/dokument/forsvarsdepartementet/direktiv/direktiv_utredning-om-langsiktigt-hallbar-personalforsorjning.pdf

Uppdaterad i dag 1 sept med bla direktiven

Knutna nävens politik

Min upplevelse var att inom Försvarsmakten härskade i många fall en syn på personalen som hörde till 30talet, förmodligen påverkad av den kommandokultur som finns i yrket, och att många chefer inte har haft kontakt med det civila arbetslivet sen ungdomen. Det är en negativ faktor då utvecklingen i den privata sektorn har gått otroligt fort dom senaste 20 åren i alla aspekter.

Jag läste  Berndt Grundeviks inlägg i kkrva

”Tillgången på officerare är en annan mycket viktig personalförsörjningsfråga. Denna behöver tas på största allvar. Exempelvis behövs från de tre försvarsgrenarna närmare 200 kadetter/officers aspiranter (redovisar inte specialistofficers rekryteringen i detta exempel) in varje år. Av dessa lyckas FM rekrytera 110-115 st. Efter 3 års officers utbildning anställs  95-100 av dessa. Efter ytterligare 3 års tjänst i FM så har ett 30-tal slutat och kvar är  65-70 unga officerare. Detta innebär att i varje kull så saknas det efter 3 år 120-130 officerare. Med enkel matematik så innebär detta att under en 10 års period så uppstår ett stort underskott av officerare om FM inte lyckas vända den här trenden. Det pågår förvisso ett arbete för att hantera problemet men det behövs fler och kraftfulla åtgärder så att vi kan behålla denna kategori medarbetare.”

Detta är värre än problemen att få soldater att stanna eller att vi saknar vapensystem. Inom min bransch kan vi köpa/hyra de kompetenser vi behöver och när vi inte lyckas rekrytera, vi kan även lägga jobb i utlandet. Det är något som inte Försvarsmakten kan då det är dom själva som utbildar sin personal, det finns några få undantag inom bla teknikområdet. Då FM är statligt/offentligt sätts även lagen om tillgång och efterfrågan ur spel, då förbanden inte kan konkurrera med varandra med löner och förmåner som skulle leda till ett ökat intresse för yrkesbanan.

Förutom den negativa aura som har präglat Försvarsmakten dom senaste åren med ständiga nedläggningar och pengabrist så har myndighetens behandling av sin personal varit lysande exempel på negativ publicitet. Jag lyfter bara fram fallet med Chefsingenjören och det finns fler exempel än det som påverkar bilden negativt.

Vad finns det för options?

Höja lönerna med 30% generellt?
Ja skulle definitivt förbättra rekryteringen och viljan att stanna kvar som Officer även om dom övriga negativa faktorerna kvarstår, ”en fet plånbok lindrar smärtan i röven” Men med statens ekonomi så kan vi glömma det då det även står Poliser och andra i kö och skramlar med bössan.

Öka anslagen så det finns pengar till ammunition, övningar och matriel skulle förmodligen minska avgångarna en del då dom som har sökt anställning borde vara medvetna om dom negativa faktorerna, jag kan bara hoppas att man gör en uppföljning på orsakerna till avgångarna och redovisar dom offentligt, istället för att begrava resultaten som man gör ibland när dom inte passar kartan. Det finns även faktorer som krav från familjen, pendlingsmöjligheter, bostadsmarknad där FM har svårt att påverka.

Jag hoppas dock att man försöker fånga upp förtidsavgångarna och erbjuda Reservofficersanställningar eller få dom som går till civila studier att sommarjobba på sitt gamla förband så att kompetensen inte går helt förlorad.

Det finns flera möjligheter att bryta den negativa trenden och paradoxalt är ju attraktivare vi gör Officerarna på den civila arbetsmarknaden ju fler kommer att söka utbildningen och färre kommer att sluta i förtid ”alla vill vara med i det vinnande laget”

En alternativ möjlighet är att samhällsekonomin och arbetsmarknaden kommer att göra att man ånyo kan ha reklam typ: ”Statens kaka är liten men säker”

 

 

 

 

Rekrytering Hemvärnet

Min bedömning är att utan omsvängningen med Georgien och Krim så hade FM låtit Hemvärnet långsamt dö sotdöden och man hade koncentrerat resurserna till GSS/T, dom tidvis tjänstgörande. Det är inget som skulle ske över en natt utan man hade minskat och slagit ihop enheter där man inte kunnat ersättningsrekrytera i full omfattning. När sen man la ner värnplikten 2009 så skapade man en grundläggande soldatutbildning – hemvärn (GSU-Hv) för att förbättra rekryteringen.

Jag har inte tillgång till någon statistik över rekrytering och avgångar i Hemvärnet, inte heller underlag på bostadsorter och genomgången militär utbildning så jag bygger mitt resonemang på magkänsla och erfarenhet

Antalet Hemvärnsmän är 22 000 varav 17 000 på sikt ska ingå i de mer kvalificerade och rörligare hemvärnsinsatskompanierna, vilket ökar kraven på utbildning och nerlagd tid. Gör vi ett enkelt räkneexempel med en genomsnittlig omsättningstid på 10år så är behovet 2200 nya Hemvärnsmän per år. Om vi sedan vet att tex år 2012 slutförde 1719st soldater sin GMU och då ca 35% inte fortsätter inom FM (alla befattningar) så inser man att Hemvärnet lever på lånad tid även om ca 600 utbildades för direktanställning inom HV.

En faktor till är att Hemvärnet är lokalt rekryterad, d.v.s. det förutsätter att man bor i upptagningsområdet. Utan tillgång på statistik vill jag påstå att Hemvärnsenheter som ligger i närheten (10-15 mil) av Militära utbildningsförband har lättare att rekrytera än dom som ligger långt bort. Jag tror knappast att HV Bat på Gotland hade överlevt många år till även om man med lokala utbildningar med 20 platser försökt bredda underlaget. Gotland kommer förmodligen att räddas av att det sätts upp ett skyttekompani på ön som nog gör att fler Gutar kommer att söka militär grundutbildning.

Min bedömning är att Försvaret behöver öka antalet utbildningsplatser för att säkerställa rekryteringsunderlaget och kunna genomföra en organisatorisk tillväxt i framtiden och de delar av landet som saknar Garnisoner måste få sådana uppsatta, det i kombination med selektiv värnplikt (vid behov) kan säkerställa Hemvärnets överlevnad i framtiden.

Kartan avser Arméförband, stor ring 200km liten 100km(ungefär)

GarnisionsKarta Armen

http://tidningenhemvarnet.se/wp-content/uploads/2013/06/hv2010-6.pdf

Sou 200963

FOI Slutrapport Systemet för rekrytering

Gå med i HV eller inte?

Det är glädjande att se att försvaret väcker intresse och fler anmäler sig till Hemvärnet. Även fast jag är överårig och Truppåren gör sig påminda i ryggen och spåren av många års civilt skrivbordsjobb syns på midjemåttet så har jag övervägt att att anmäla mig till HV. Även om jag inte längre klarar att storma och ta höjder, släpandes på granatgevär och RA145 så har jag en del andra användbara kunskaper idag.

Men när jag gjort min moralisk/etiska analys kommer jag till samma slutsats som när jag slutade för mer än 15 år sedan, Att gå med i frivilligförsvaret innebär att jag stöder den förda politiken.

Då köpte jag inte talet om långtbortistandoktrinen och alla andra idiotpåhitt som NBF. I dag har vi politiker som inte inser allvaret eller ignorerar det förändrade politiska läget och vi har en ÖB och försvarsledning som genom att acceptera den beslutade politiska inriktningen de facto stöder politiken som innebär ett oförsvarat Gotland och ingen ny kursinriktning. Jag menar inte att ÖB ska låta storma riksdagshuset utan han har valet att höja rösten, avgå eller gå till historien som en ny Hjalmar Rechnitzer eller en Kristian Laake. Tyvärr finns det nog villiga som är beredda att ta hans plats och senare få en politisk belöning som generaldirektör eller annan chefsbefattning i ett landsting som sinekur.

Jag vet att det inte är något lätt beslut att lämna ett säkert jobb när man har familj och huslån men ni som är frivilliga, säg upp er, om 20 000 hemvärnsmän slutar kommer man inte att kunna ignorera försvarsfrågan till valet i vår?. Vid en uppsägning kan man ange datum till 1/4 om man vill 😉

För att förekomma en del kommentarer så omfattas inte texten ovan av BRB 16 KAP 5 § och jag Trollar inte. Jag är inte heller ute för att kasta skit på Trupparna i FM eller HV som försöker göra det bästa av situationen, utan redovisar min åsikt om hur man kan få upp försvarspolitiken på agendan.

Jag inväntar nu motelden i min SK10 och intar Passningsalternativ 4 och sänker eldberedskapen till ”GUL” över helgerna

God Jul, Gott nytt år och God fortsättning önskar ”Krigsmakten” någonstans i Sverige

Placering Utbildningsförband

Tyvärr har kortsiktiga politiska överväganden fått styra vid nerläggningar och även vid etablering av militära fredsförband. Politisk kohandel och frågan om vilken politiker som har kunnat utöva inflytande har styrt förbandsnerläggningar och etablering, även militär internpolitik har ibland kunnat påverka. I minst två fall har jag hört att man har valt att lägga ner förband som har haft full personalkader, utbildat krigsförband med bra resultat och dessutom till ett lågt pris och istället har förband på den motsatta delen av skalan överlevt. I andra fall kan det vara en kedjeeffekt, man lägger ner A men för att kompensera så räddar man B och lägger därmed ner C. Exempel är flytten av K4 till Arvidsjaure var ett rent arbetsmarknadspolitiskt beslut och även om förbandet blev väletablerat tillslut, så hade man rekryteringsproblem i många år.

Jag anser att följande punkter måste beaktas:

1. Rekryteringsmöjligheten för befäl och anställda GSS
a. Arbetsplatser för anhöriga
b. Bostadsmöjligheter
c. Tillgång till fritidsaktiviteter och kultur
2. Attraktivitet för värnpliktiga
a. Möjlighet till att göra värnplikten lokalt (<100km resväg i Syd)
b. Tillräckligt stor stad i närheten så att inslaget av VPL inte blir helt dominerande
c. Direkt tillgång till grundläggande infrastruktur i närheten, Pizzeria, Bibliotek, Affär mm
3. Militär infrastruktur
a. Plats för vårdhallar, utbildningsanläggningar mm
b. Närövningsfält
c. Skjutfält och övningsterräng
4. Strategiska överväganden
a. Behov av permanent närvaro i vissa geografiska områden
b. Andra behov, Hamn, landningsbana mm
c. Behov av stöd till HV mm
Det finns givetvis undantag, t.ex. den som söker som fjälljägare är kanske mer intresserad i natur, jakt och fiske än tillgång till Waynes Coffe och operahus.

Tittar man sedan på befolkningskartan så ser man att dom platser där vi behöver krigsförband inte alltid överensstämmer med var folk bor, vilket innebär att man kanske måste låta förband arbeta ihop. Förband A i Mellansverige utbildar 2 brigader men den ena mobiliserar hos förband B(oden) som själv bara utbildar en brigad. Ett sådant långsiktigt samarbete skulle kunna innebära växeltjänstgöring för yngre befäl och andra samarbetsformer och minimera resandet för soldaterna.

Eller att man inledningsvis sätter upp utbildningsbataljoner som är knutna till ett moderförband typ P1G där en halv brigad utbildas med lokalt rekryterade soldater och den andra halvan sätts upp av moderförbandet i Syd/på fastlandet.

Om vi tittar på kartan nedan så ser vi att vi saknar geografisk närvaro i en stor del av Sverige, förband i Östersund, Söderhamn och Norrköping samt Kristinehamn skulle ge en bättre täckning, rekryteringsmässigt och för stöd till frivilligdelarna av försvaret.

Kartan avser Arméförband, stor ring 200km lite 100km(ungefär)

GarnisionsKarta Armen

Karta över befolkningstäthet lånad här

GSS – Förmåner

Mönstring

Jag har tidigare skrivit om hur man kan öka attraktiviteten till att bli värnpliktig genom att ha höga kvalitetskrav på på soldaterna och min bedömning är att man inte behöver ha så höga ekonomiska incitament utan här är det viktigt att utbildningen upplevs som meningsfull med lite hängtid och mycket övningar.

Med en selektiv värnplikt kan vi utan problem skaffa oss det soldatunderlag vi behöver, men ska vi få så många som möjligt att söka sig frivilligt samt stanna efter avslutad värnplikt måste vi ha ett bra förmånssystem. Dom förmånerna kan se lite olika ut beroende på var GSS befinner sig i karriären och för hur lång tid han vill tjänstgöra.

I Bundeswehr hade man förr en kombination av värnpliktiga och anställda soldater, gjorde man sin grundutbildning som Fallskärmsjägare så ingick inte Hopputbildningen utan den fick man först när man skrev på ett kontrakt. Jag kan tänka mig något liknande att man får hopp eller dykutbildning, mekaniker, tung lastbil mm först när man skriver på en förlängning. Man ska nog inte heller tveka att införa olika vapengrensvisa specialistkurser med tillhörande märke, jag skulle kunna tänka mig prickskytt, jägare, pansarjägare, hundförare mfl dit man kan skicka soldater på 3-6 månaders utbildning och sedan få tillbaka dom till förbandet lagom tills när man påbörjar befattningsutbildningen och utnyttja dom som föregångsmän och specialister när dom har 12 månaders kontrakt.

Jag anser även att man ska ha systemet med att kalla in alla på samma grundutbildningstid 3+6 månader och sedan ta ut soldater till befälsutbildning 3 månader efter utryckning eller frivilligt göra 12 extra månader som soldat eller befälselev och här ha bonussystem, där man får skattefri bonus vars storlek är kopplad till värdet på ett 1 termins studielån

Idag läser man om hur dyrt det är att ha övningar jämfört med att öva med vpl, jag är av den åsikten att 12 Förbandsövningsdygn borde ingå i tjänstgöringsskyldigheten (3+3+5 samt ett kuppövningsdygn) Jag minns själv hur viktiga FBD och Övertid var när jag som Sergeant tjänade mindre än en nyanställ spärrvakt på SL, så grundlönen måste vara tillräcklig eller att man får bra bonus och att man som soldat ska kunna välja fritt vivre dvs 3 mål mat och en säng som motsvarar ca 6000sek i månaden eller kanske 2000kr kontant om man avstår fritt vivre.

Markan

För soldater och befäl som är beredda att skriva på för längre tid bör man ha olika paket med förmåner och bonusar, jag skulle kunna tänka mig ett 6+4 kontrakt där man:

-Tjänstgör på full tid i 6år
-Deltidsanställd i 4år
-Under de år man är deltidsanställd måste man tjänstgöra minst 10 veckor på full tid (loven)
-Under de 4år som man är deltidsanställd får man ut en skattefri bonus motsvarande 31000kr per halvår

Under dom 6 åren på heltid ingår det att genomföra 12 förbandsdygn och säg 20 kvällstjänster årligen, men den utbetalade bonusen motsvarar ca 3000kr i månaden extra i lön

Det innebär fullt finansierade universitetsstudier och att försvaret får in personal för tjänstgöring under huvudsemesterperioden. Bra för den enskilde, bra för Sverige

Alternativt 3+2 där man kan gå en skräddarsydd KY utbildning som avslutning

Exakt hur man gör är ointressant men jag tycker det är viktigt att befria sig från tanken att ett arbete innebär 9-5 som om man arbetar på något kontor utan är man yrkessoldat innebär det kanske andra arbetstidsavtal och skatteregler än för medelsvensson när man tar en tidsbegränsad anställning. Tyvärr tycker jag att den utredning som presenterats tyvärr inte tittar på alla möjligheter som finns. Jag blir dock lite förvånad över att man tydligen inte lyckas planera verksamheten i god tid och problemen med bostäder har vi haft sedan regeringen Palme förmodligen i all välmening avskaffade tjänstebostäderna på 70talet

Bengt Ohlsson – soldat i hemvärnet

I dagens DN Kultur fångade min blick en krönika med överskriften ”Två skott i bröstet. Två skott i huvudet.” Jag började läsa den beredd att få sura uppstötningar men fann den så bra att jag omedelbart måste dela den.

Den beskriver hur han går grundläggande soldatutbildning för frivilliga för att kunna bli sjukvårdare i Hemvärnet på ett positivt sätt, men det är inte det som gör det så annorlunda och bra utan hans resonemang om varför han gör resan från en 20 åring som skaffar sig frisedel till en 51åring som frivilligt investerar sitt humankapital i det militära försvaret. Han skriver själv att han anmäler sig för att få sjukvårdsutbildning och jag tror att han även fick ett nytt sätt att se på Försvarsmakten.

Krönikan är väl värd att läsa även för den som är positivt inställd till försvaret och har gjort sin värnplikt eller är aktiv.

Pour toi je ferai bataille

And Now for Something Completely Different

Franska kortfilmer är normalt inget ämne för denna blogg men ”Pour toi je ferai bataille” (Jag vill kämpa för dig) Är en film av regissören Rachel Lang och har inte mej veterligen gjorts i rekryteringssyfte. Handling: Ana är efter att hennes pojkvän svikit henne osäker på vart hon ska ta vägen i livet. Lösningen blir att gå med i armén där hon får ordning på livet och känner gemenskap.

Jag vet inte vad Rachel Lang har för mening med filmen men jag tar upp den på denna blogg då jag tycker att den ger ett bra rekryteringsbudskap. Filmen är ca 21 minuter och har Engelsk text

Sången dom sjunger är Chant des Commandos och i slutet hör man sången le volontaire som jag tror Regissören har hämtat inspiration ifrån.