Västmanland

Civilförsvar 3

Vad kan konsekvenserna bli av ett långvarigt strömavbrott +72timmar för många människor?

  • Ingen varm mat
  • Inget vatten
    • Personlig hygien
    • Fulla toaletter
    • Kan inte Diska
    • Kan inte laga mat
    • Törst
    • Sjukdomar sprids
  • Ingen värme på vintern
  • Ingen telefoni eller internet
  • Ingen medial mottagning
  • Trygghetslarm, brandlarm , inbrottslarm slutar fungera
  • Kylvaror hemma och i affären förstörs på sommaren
  • Det går inte att ta ut pengar och man kan inte betala med kort i affären
  • Svårt att tanka bilen

Bor man i hus med kamin eller har husvagn eller har växt upp under enklare förhållanden är man mindre känslig. Men vi kan räkna med att majoriteten av invånarna i städerna saknar t.ex. campingkök och inte är mentalt rustade i ett inledningsskede.

Vi behöver ett civilförsvar som kan gå in i ett område, skyddade av beredskapspolis och kunna förse invånarna med färskvatten och ett lagat mål (soppa) och en ”Metro” om dagen under ett antal dagar. NBC enheter behöver kunna gruppera saneringsstationer (tvättrännor), Papptoaletter behöver delas ut, äldre, sjuka och handikappade måste kanske evakueras ur höghus (ej fungerande hiss)

Vi behöver tillgång till underhållsenheter bemannade av frivilliga tex fältkantiner som kan servera varmdryck, fältkök som kan leverera lagad mat och fältbagerier och slakterier som kan aktiveras i ett skede då vi har allvarliga problem med matleveranser.

Lika viktiga är sjukvårdsenheter och sociala stödenheter som kan verka lokalt och ge invånarna grundläggande sjukvård, hjälp med kläder, filtar, boende, evakuering, matkuponger.

En människa som har fått varm mat, lite rent vatten och bröd, en tidning med information om vad som pågår och några värmeljus, möjlighet att prata med en sjuksyster och socialen om sitt sjuka barn och ser att Polisen patrullerar i området. Det är inte en människa som kommer att tända eld på bilar och kasta sten utan en människa som kommer att anpassa sig till en ny situation.

Såna här underhållsenheter, sjukvårds och stödenheter som organiseras med både frivilliga och resurser från Kommun o Landsting är användbara i hela skalan från en storbrand som i Västmanland till ett krigsfall där man med aktiva angrepp slår ut infrastrukturen

Individens ansvar vid en kris, Info från länsstyrelsen

Annonser

Civilförsvaret 2

I Sverige som i många andra länder fanns det på 50-60 talet många Frivilliga Brandkårer, men i slutet på 60talet och början på 70talet hade vi en våg av förstatligande, samhället skulle ta ansvar och inte den enskilde. För Brandkårerna innebar det att dom antingen blev Brandvärn eller anställda deltidare, fördelen var att kommunerna övertog ansvaret att utbilda och hålla stationerna med utrustning och fordon och man fick betalt vid utryckningar.

Men tiden gick och på slutet av 80talet steg kostnaderna av olika skäl, krav på minimistyrkor, insatstider, rökdykning och mer och dyrare utrustning. Det innebar att man i många mindre kommuner övergick till heltidsstyrkor i huvudorten. För att kunna finansiera detta omvandlade man deltidskårer till räddningsvärn, eller la ner stationerna. Senare blev även värnen ett omtyckt sparobjekt för flera kommuner

Det var i flera fall en oundviklig utveckling men i andra fall var även statusfrågan en faktor, det var finare att vara chef för en heltidstyrka än deltidare ( Be mig inte om källor, det är mina slutsatser efter att ha läst ett antal artiklar på den tiden i Brand o Räddning, Sirenen mfl)

Många småorter svarade då med att starta Frivilliga Brandkårer och samla pengar till utrustning och fordon, något som faktiskt motarbetades av vissa Räddningschefer och Kommunstyrelser i början. Idag finns det 200-300 kårer på olika platser i landet och MSB har en kostnadsfri utbildning, men utan stöd, får flera kårer problem med ekonomin när tex större reparationer måste ske.

I dag är problemet i glesbygden att rekrytera personal då medelåldern stiger och många pendlar till tätorterna, något man delar med andra länder. Där finns det ingen enkel lösning. Man försöker  skaffa en bättre rekryteringsgrund genom ungdomsbrandkårer där jag anser att MSB kunde erbjuda 1-2 veckors sommarkurser för 16-17 åringar som ett led i rekrytering till Civilförsvar och räddningstjänst

I större städer finns idag mej veterligen inga frivilligkårer som komplement till Heltidskårerna, argument emot är troligen, om man ställer frågan att det det kräver lång utbildning, toppfysik och 90 sekunders anspänningstid. Mer troligen är ointresset beroende på att man vill bevara sin exklusivitet och i en del fall ser ner på deltidare och inte minst att kommunalfullmäktige kan få för sig att spara ännu mer pengar på heltidsstyrkorna.

Går vi utomlands finns i Finland 600st  FBK Frivilliga Brandkårer (finska: Vapaaehtoinen palokunta, VPK) och i Tyskland oräkneliga. I en Miljonstad som Hamburg finns 17 heltidsstationer och 87 stationer bemannade av frivilliga med olika uppgifter, förutom släckning har dom en specialuppgift tex Dekontaminering, vattentransport mm. I dom flesta stadsdelarna kommer nästan alltid en heltidstyrka att vara först på plats vid en insats så dom frivilliga är ett komplement.

sivilforsvaret

Men det gör att man har en enorm resurs av personal och fordon att sätta in vid en katastrof, jämför detta med Storstockholms 14 stationer fördelat på 10 kommuner.

Man kan titta på det Danska Civilförsvaret där man har ett antal Depåer bemannade av bl.a. frivilliga och Värnpliktiga, I Sverige skulle den naturliga platsen vara dom fyra Räddningskolorna, Rosersberg*, Revinge, Sandå och Skövde* för att ha samordningsfördelar med garage, förläggningar och förråd

Förutom fyra större depåer är mitt förslag är att MSB anskaffar fordon,utrustning och ger grundutbildning samt kravställer mot kommunerna så att dom får en skyldighet att hålla med uppställningsplatser för Civilförsvarsfordon, insatsplaner och repetitionsutbildning, förslagsvis samordnat med brandstationerna.

Man kommer att behöva se över dom lokala förhållanden när man bestämmer vilken typ av enhet som ska placeras på vilken station. Eftersom MSB ”äger” enheterna och kan sätta in dom i en annan kommun leder detta inte till att kommunerna kan minska på styrkorna för att spara pengar.
Civilförsvarsenheterna kan man förslagsvis dela in i tre nivåer
1, Enheter bemannade med anställda, värnpliktiga och frivilliga. Utbildade rök/kemdykare. Placerade på Räddningsskolor och Depåer.
2, Enheter bemannade med frivilliga, samlokaliserade i första hand med den civila räddningstjänsten.
3, Förrådsställda enheter bemannade med krigsplacerad personal

Av folkrättsliga skäl kan man inte samlokalisera med militära enheter, men det finns inget som hindrar att man ställer krav på militära etablissemang att dom tex ska ha en lastväxlartank och ett lastväxlarflak eller släp med skogsbrandsläcknings mtrl om dom inte har en egen räddningstjänst.

För tex Städer och kommuner skulle jag kunna tänka mig en eller flera av följande enheter utplacerade och bemannade av frivilliga med ca 30 minuters anspänningstid:
Vattentransportgrupp
Tankbil
Räddningsenhet med kran
Skogsbrandenhet 4×4
Släck och räddningsenhet
Skadeplats
Det är enheter som jag bedömer kompletterar den kommunala beredskapen bra t.ex. slangdragning från närmsta väg eller vattentag till brandplats kan förbruka stora mängder slang, Räddningsbilar med kran är inte heller något alla stationer har tillgång till.

Frivilliga brandkårer tecknar avtal med MSB och får då utrustning och utbildning mot att man ingår i civilförsvarsberedskapen i Länet, där behövs inte nya tunga släckfordon utan begagnade eller mindre standardfordon fungerar bra som man betalar en mindre årshyra för som täcker service, besiktning, nya däck etc.

brandbil

Genom att ha lastväxlarflak med tex vattentankar eller annan utrustning i Depåer och avtal med åkerier, så att ett antal förare och fordon finns i någon form av beredskap dagtid, för att kunna hämta lastväxlarflak och tex utföra vattentransporter vid större skogsbränder. Utökar man möjligheten att hejda bränder i tid, om vattentankarna är av rätt typ pch godkända kan de även användas för att förse befolkningen med dricksvatten vid en kris.

Not* Skövde och Rosersberg nerlagda/Privatiserade

Skogsbrandsläckning från luften

Det har talats om att anskaffa brandsläckningsflyg nu i samband med branden i Västmanland. Nackdelen är att planet bara kan användas till en sak, till skillnad från en helikopter som kan sättas in i andra typer av räddningstjänst under större delen av året.

Jag är av uppfattningen att MSB skall betala anskaffningen av släckutrustning till försvarets helikoptrar och även betala för anskaffning av ett par lämpliga helikoptrar som kan sättas in utan att den normala militära verksamheten störs vilket jag har skrivit om i ett tidigare inlägg

Bambi Bucket

En annan bättre anskaffning än rena skogsbrandflyg är Modular Airborne FireFighting System eller MAFFS som är en tankmodul man kan lasta in i en C130 Hercules (TP84)
Tanksystemet rymmer mellan 10 000 -13 000 liter vatten och lasten kan dumpas i flera ”angrepp” om nödvändigt. Nackdelen är att påfyllningen sker då planet har landat på ett flygfält vilket gör att påfyllning och anflygningstiden är större än för ett renodlat släckflyg som kan ”Scopa” upp vatten, men man tar dubbla mängden vatten vilket kompenserar något.

California state wildfires

Man ska se MAFFS systemet som ett komplement till helikoptrarna som alltid ska svara för första insatsen och först vid större bränder ska våra Hercules lastas med MAFFS som MSB betalar för och sättas in i släckarbetet.

Vad andra bloggare har skrivit:

6mannen om nedrustning av räddningstjänsten

Navy Skipper om politiska beslut som har lett till resursbrist

Wiseman om försummelser

Strilaren 2 om branden

Civilförsvaret 1

Den stora nackdelen med civilförsvaret var att förvisso kunde räddningstjänsterna låna slang och pumpar vid stora bränder men personalen som var utbildad kunde inte användas i fred, utbildningen var kort och det var mest personal  som fallit för åldersstrecket i det militära försvaret som ingick. Jag är dock övertygad om att man precis som i Hemvärn och Röda korset och andra frivilligorganisationer kunnat skapat frivilliga civilförvarsenheter som kunnat sättas in i stora skogsbränder som i Västmanland eller andra olyckor som i Surte, och på det sättet fått mer ”pang för Pengarna”

Rosersberg

I Tyskland har man Technisches Hilfswerk (THW) som är en resurs som är bemannad av stor del frivilliga som ofta har civil kompetens på tung utrustning som man använder. Dom sätts ofta in tillsammans med brandkåren vid större olyckor och även DRK har frivilligenheter

I Danmark har man Beredskabsstyrelsen som har depåer som bemannas av Värnpliktiga och Frivilliga som stödjer den civila räddningstjänsten vid behov.

I Norge har man Sivilförsvaret som har depåer och personal placerade med tjänsteplikt

Min åsikt är att vi behöver skapa ett nytt civilförsvar bestående av flera delar. Dels måste MSB ha rollen som ytterst ansvarig och med lagstöd kunna ställa krav på andra myndigheter och kommuner samt kunna teckna avtal med civila aktörer

MSB skall även ansvara för uppsättning och utrustning av

Räddningsenheter :
-Vattentranport
-Tung räddningsutrustning
-Undsättningsenheter (ras o ruin)
-Släckenheter
-NBC enheter

Underhållsenheter:
-Fältkantiner
-Fältkok
-Fältbagerier o Slakterier

Sjukvårds och stödenheter:
-Sjukvårdsresurser
-Sociala Stödresurser (Kläder, Boende , evakuering

Transportenheter:
-Bussar
-Lastbilar/Lastväxlare

Stabsenheter:
Stabsgrupper
Sambandsgrupper

Personalförsörjningen bör ske genom att man dels rekryterar frivillig personal som har rätt kompetens för uppgiften,  storkökspersonal, lastbilschaufförer, teletekniker mm. Man kan även upprätta avtal med företag som har rätt profil (tex Åkerier) Dels genom utbildning av pliktpersonal  (eller genom ett ”Freiwilliges soziales Jahr”)  och en förändring av utbildningen ”Skydd mot olyckor” (SMO).  Utbildningen bör ske på räddningsskolorna där Rosersberg och ev Skövde borde öppnas igen.

Givetvis ska man bygga på civilförsvars förbundet och Frivilliga Resursgruppen och en del av resurserna ska kunna användas internationellt

Civilförsvarsövning